BESIKTNINGSMANNEN BENGT ARVIDSSON OM OE 32
OE 32 ritades av legendariske Olle Enderlein i början av 1970-talet och byggdes ursprungligen som halvfabrikat av självbyggare i hela landet, men kunde på slutet också köpas som fullt färdigt varvsbygge. De senare exemplaren är garanterat välbyggda, medan de tidigare varierar betydligt mer i kvalitet utifrån respektive byggares erfarenhet och kunskap. OE 32 är en mycket bra och välseglande sjöbåt och därför också många långseglares drömbåt. De båtar jag besiktigat har överlag varit väldigt bra, och i mina besiktningsprotokoll förekommer därför inga större plumpar, men visst finns det ett antal viktiga detaljer att speciellt hålla koll på.
Skrovet byggs i enkellaminat, och den konstruktionen är lättare att hålla torr än ett bygge i sandwichkonstruktion som ju har ett ömtåligt och fuktkänsligt distansmaterial av balsa eller något PVC-skum. Enkellaminatet blir också tjockare och tåligare än ett tudelat eftersom det läggs ihop i ett enda tjockt skikt utan distans, vilket gör det mindre känsligt för slag eller stötar. En möjlig nackdel är att enkellaminatet isolerar sämre och därmed inte skyddar mot ljud, värme och kondens lika bra som ett sandwichskrov. Att den långa kölen dessutom är inplastad är en klar fördel, eftersom man slipper hålla koll på att kölbultarna är okej. Ett exemplar hade haft samma ägare i 40 år och teakdäcket hade klarat sig utan problem lika länge, medan en annan båt hade problem med ett löst skott in till stickkojen eftersom lamineringen mot bordläggningen hade släppt. Sprickor i fotlisten av teak är en annan vanlig anmärkning, främst på de äldre båtarna.
Elsystemet är en kritisk punkt, i synnerhet på de självbyggda exemplaren om det inte gjorts ordentligt från början, eller om okunniga hemmafixare utan koll själva varit där och ändrat och kompletterat för mycket. Enkelisolerad lanternkabel och kabelhärvor som måste organiseras upp i elcentralen är anmärkningar som förekommit flera gånger i protokollen. Att hålla koll på skrovgenomföringarnas kondition är förstås också viktigt, eftersom det annars kan ta en ände med förskräckelse oavsett om man är på en längre havsöverfart eller ligger stilla vid hemmabryggan.
Håll koll på riggen också och kolla så att inga vajrar uppvisar rost vid pressningarna, för då är det fara å färde. Det räcker att en enda kardel gått av för att det ska vara början till att hela vajern brister, och det
