Från social ingenjörskonst till solblekta båtprylar. En ny utställning på Sjöhistoriska museet belyser hur det gick till när båtliv blev en angelägenhet för svenskar i allmänhet.
TEXT & FOTO FREDRIK OLSSON
Folkhemmets fritidsbåtar är en utställning som visas på Sjöhistoriska museet fram till början av september. Många förknippar nog museet med fartyg snarare än fritidsbåtar, men museets samling av fritidsbåtar är stor, vanligen uppdelad på båtmagasinet i Rindö och Fritidsbåtsmuseet i Härnösand. Och nu tyckte museets ansvariga att det var hög tid att lyfta fram fler små båtar.
– Vi ville ha in original i utställningsmiljö igen, det var länge sedan sist, och då båtarna som ger igenkännandets glädje. Det är riktiga folkhemsbåtar, säger Eva Berglund Thörnblom, ansvarig för båtsamlingen på Sjöhistoriska.
Utställningen tar avstamp i de i grunden politiska beslut som kom att bli startskottet för det svenska båtlivet som vi känner det idag. Det hela kan sägas ha börjat med införandet av 1938 och 1963 års semesterlag, som innebar att alla arbetstagare hade rätt till först två veckors semester och sedan fyra veckor. För utan ”fritid”, inga fritidsbåtar. Den svenska staten ville dessutom styra folkets nyvunna lediga tid mot stärkande aktiviteter som friluftsliv av olika slag. Där passade båtlivet in som hand i handske.
– Det fanns tydliga tankar om att vi som folk skulle bli sundare och friskare. Vi skulle göra något av den nya ledigheten. Det var en jättespännande tid och framtidstron var enorm! Stockholms stad byggde stugbyar i skärgården för att fler skulle få tillgång till naturen, och storföretagen skapade campingbyar för anställda. Från USA kom en friluftstrend med camping under enkla förhållanden, gärna lite åt det strapatsrika hållet.
När Folkbåten lanserades 1942 togs ett annat avgörande steg mot den folkrörelse som båtlivet skulle bli i Sverige. Den var sjösäker, familjevänlig med sin rymlighet och relativt billig att tillverka och att köpa. Det gav fler möjlighet att äga sin egen båt, och ett första steg mot ett mer jämlikt båtliv togs. Det som tidigare hade varit en sysselsättning reserverad för överklassen blev nu mer och mer något för gemene man.
– Det är nog den båt som kom att betyda mest för utvecklingen under den perioden. Det började överhuvudtaget byggas lite enklare entypsbåtar med dukat däck och järnköl istället för bly. Det var då gemene man kom ut på sjön. Men ä
