Åke Wilhelmsson deltog i 1970-talets fritidsbåtsrevolution. Idag är han 96 år och har siktet inställt på ännu en säsong på sjön.
TEXT & FOTO PHILIP PERIERIA DOS REIS
Ni får ursäkta, men nu börjar jag verkligen från början, på riktigt.
I det tidiga bondesamhället gjorde de flesta lite av allt. Man var inte riktigt expert på något men förväntades kunna det mesta. En riktig karl skulle kunna bygga sig åtminstone ett hus under sin livstid och, om det krävdes, även en båt. Som bekant har samhället förändrats drastiskt, och ett av de främsta dragen är en allt större specialisering: var och en gör det man är utbildad till – och förhoppningsvis bäst på. Varor och tjänster vandrar mellan oss i utbyte mot pengar och vi köper det vi behöver eller vill ha.
Men förändringen gick gradvis, och under 1960- och 70-talet var gör-det-själv-traditionen fortfarande levande. Den andan kan vi verkligen säga att Åke Wilhelmsson personifierar, nu såväl som under alla de år han har bakom sig. Just idag hänger det regntunga och gråmulna skyar över strandtomten på Singö i Roslagens skärgård. Vid sin boj utanför bryggan vilar Allegro 27:an Bredbådan. Ett typiskt självbygge från den svenska plastbåtsboomens gyllene årtionde.
Några veckor tidigare hade jag fått nys om honom på omvägar:
”Har du hört om den här gubben Åke? Han är ju helt otrolig! Han är långt över 90 år och seglar fortfarande sin självbyggda Allegro. Nu ska han tydligen ha nya vindinstrument också. Han vill ju ha det senaste …”
”Och folk säger, ’Men Åke, hur ska du få upp dem i masttoppen då? Du kommer ju typ trilla ner och dö!'”
Sedan fick jag ett mejl med några bilder. Mycket riktigt står Åke där i masttoppen. Strålande som en sol och installerar givarna, högst upp på ett antal hopknutna stegar. Självklart var jag tvungen att sätta mig i bilen och vända nosen mot Åkes stuga på Singö.
– Äh, det var väl inga konstigheter. Det funkade fint att surra samman fyra aluminiumstegar och klättra upp. Men jag har ju alltid varit försiktig och ganska höjdrädd, så jag hade ju livlina så klart, säger Åke och blickar upp mot masttoppen.
Jaha ...? Klart att man vill ha den senaste elektroniken och det är klart att man fixar det själv. Man kan själv, och kan man inte själv så kan man lära sig.
Man kan faktiskt säga att Åke Wilhelmsson började sitt liv inte med två tomma händer, utan på minus. Bortlämnad av sin
