Självbyggen skapade möjligheter för vanligt folk som ville in i båtlivet. Men ibland blev kvaliteten lidande. Det vet Conny Zetterberg, som både har byggt själv och granskat många båtar som besiktningsman.
TEXT & FOTO PHILIP PERIERIA DOS REIS
Självbyggena gjorde det ekonomiskt möjligt för svensson att gå till sjöss. Men själv är kanske inte alltid bäste dräng?
Någon som sett plastbåtsboomen på nära håll, både från in- och utsidan, är besiktningsmannen Conny Zetterberg. För honom började allt 1969.
– Pappa ville ha en ny båt, och på den vägen blev det.
Idag sitter Conny Zetterberg ute i huset på Värmdö och har 50 år i båtbranschen bakom sig. Men egentligen var det aldrig meningen att det skulle bli så. Man kan faktiskt säga att det var möjligheten med självbygge av båtar som bestämde hans yrkesbana. Han var en ung, nyutbildad elektriker när hans far deklarerade att det skulle bli en ny segelbåt. Det som fanns i kikaren var en oprövad segelbåtsmodell som hette RJ85. När far och son drog till Björkviks varv för att plasta sin nya moderna segelbåt så var det ännu inte någon som kunde veta att den typen skulle bli ett av de mest klassiska självbyggena i Sverige.
– Vi hade kikat runt lite, bland annat på Safir som byggdes ute i Ekhagen och var ett av de första varven som körde med självbygge. Men vi landade till slut i RJ85, och den båten är själva orsaken till att jag blev kvar i den här branschen, säger Conny.
På den här tiden var plasten fortfarande ett ganska nytt och obekant material att bygga båt av. Men de varv som satsade på halvfabrikat eller självbyggen såg till att ha kunnig personal på plats för att guida lekmännen. Så även på Björkvik ute på Värmdö, där Rolf Jacobssons nya skapelse började byggas.
– Jag var 17 år och hade aldrig plastat förut, så det var spännande. Pappa var smed till yrket och väldigt händig, men jag minns att han verkligen hatade styrenlukten. På den här tiden var man inte van vid materialet glasfiber, och man litade nog inte på att det skulle bli tillräckligt starkt. Därför är skroven väldigt väl tilltagna, runt tio millimeter tjocka.
Under några år på 1970-talet skulle det komma att byggas 500 RJ85:or, och båtmodellen har blivit ett klassiskt exempel bland självbyggen. Det gavs stort utrymme för byggarens egna idéer, och ingen båt är den andra riktigt lik. Skrov och till och med rigg kan skilja sig mellan exemplaren, men framför allt kommer variationerna till uttryck när det gäller inredningen. Här har ägarnas önskemål getts f
