Från silvergrogg till aluminium

När vi förtöjer bredvid polisens sju ton tunga Stridsbåt 90 känner jag mig plötsligt väldigt liten. Vår redaktionsbåt når knappt upp till ventilerna i skrovsidan. Men trots den gigantiska kostymen är lagens långa arm långt ifrån långsam. Med 1 600 hästkrafter i motorrummet och en toppfart på drygt 50 knop kan stridsbåten lätt jaga ifatt mig, om jag skulle få för mig att fly i redaktionsbåten.

Tur då att jag besöker sjöpolisen i Nacka strand helt frivilligt och dessutom har en hedersgäst med mig: Bo Erlandsson. Idag är han pensionär, men han var den som köpte in polisens samtliga båtar mellan 1965 och år 2000. Inklusive denna Stridsbåt 90.

– Vad gillar ni den här då? frågar Bo de två polismännen på akterdäck, och sedan bryter en livlig diskussion ut om olika polisbåtars fördelar.

Stridsbåt 90 är sex gånger tyngre och tio meter längre än sjöpolisens första båt, berättar Bo Erlandsson och drar upp en mapp med bilder på de flytetyg som konstaplarna till sjöss började med för 50 år sedan.

Den moderna sjöpolisen skapades år 1965, när den kommunala svenska polisen förstatligades. Samtidigt bytte Hamnpolisen namn till Sjöpolisen, för ordningsmakten fick nu i uppgift att bevaka hela landets skärgård istället för enbart hamnarna.

För att lösa uppgiften behövdes nya polisbåtar, och införskaffningen skulle den då unge ingenjören Bo på Tekniska byrån phos Rikspolisstyrelsen sköta.

De som fanns var av varierande kvalitet. Stockholmspolisen hade på 50-talet de två Boghammarbåtarna Vakaren och Silvergrogg, men de började bli till åren. Vakthavande konstapel tog alltid med ett gäng kvastskaft ombord innan Silvergrogg la ut. Då och då hördes nämligen en skarp knall när någon av nitarna i skrovet brast, och det gällde då för besättningen att snabbt hitta hålet och täta!

Rikspolischefen bad därför justitieminister Lennart Geijer om pengar till nya båtar – men fick nobben. Pengafrågan löstes istället genom att Volvo, som levererade polisens bilar, köpte in 23 fot