Man måste ju kunna se ut, allra helst när det på andra sidan rutan inte ser så bra ut. Ser det dessutom jäkligt illa ut rent tekniskt, då har man inget annat val än att agera, oavsett hur det ser ut. Vi fixar torkarmekanismen och ser till att se ordentligt ut.
Egentligen är vi tillbaka där detta en gång började. Jag skulle, anno 2016, bara provköra torkarna efter att ha haft en ganska tråkig stund med misslyckad provstart och test med min då nyss inköpta Camaro.
Det gick helt enkelt inget vidare. Det var brunnet i elsystemet, motorn gick knappt få liv i och bilen påminde mest om en hårt sänkt A-traktor.
Okej, men torkarna fungerar väl ändå? Jag drog i knappen varpå torkararmarna – som stod i parkerat läge längst ner på vindrutan – direkt gick rakt ut över cowl-plåten, istället för upp över rutan. De var alltså monterade i fel läge på sina splines.
Primärt resultat: repor i lacken och det slogs dessutom några flisor ur lacken i plåten vid de hål där torkararmaturen tittar upp, eftersom armarna bröt iväg åt fel håll.
Sekundärt resultat: jag slog igen garageporten och for hem, rätt sur. Och i förlängningen ledde denna episod ända hit, till mitt garage nådens år 2022.
Jag har under de år som passerat bytt motor, byggt om till manuell, byggt och bytt kardan, byggt om bakaxelupphängningen, lagat rost, byggt om framvagn och styrning, byggt och bytt elsystem, byggt avgassystem, och så vidare. Det allra lustigaste i kråksången är att Nattfasan till syvende och sist, efter allt detta, ändå exteriört ser nästan exakt ut som den gjorde när jag distansköpte den för snart sex år sedan.
Just detta faktum kan man säga både ett och annat om, det mesta kommentarer gällande det rätt märkliga i att hålla på så här. Att om och om igen först köpa, sedan riva isär, och därefter renovera och bygga om gamla plåtlådor på hjul. Men vad tusan, något ska man ju syssla med innan det är dags för att lägga sig horisontalt under mark för den eviga vilan.
Hur som helst, i denna del ska jag alltså äntligen åtgärda den förbaskade torkarmekaniken.
