”Karln verkar ju leva i en permanent semester!”. Det är en tanke som passerar under samtalet med Mikael Svensson. Är det inte finskruva hemma i mycket välpyntat garage, då är det sakletarturer land och rike runt med Ford F100:an. Och skulle även detta bli långrandigt, då återfinns Svensson bakom styret på sin –46 Harley 750 sidventilare, inte sällan på Gotland dessutom. Där har han i 30-talet år hjälpt till med att förädla Kutens Bensin med allt fler fantastiska vrak och konstverk.
–Ja men det har liksom blivit så! Jag gillar ju alla bilar, det spelar inte så stor roll vad det står där fram på kylaren, skrattar Mikael.
Så här förekommer både Volvo, Chevrolet, Ford och mer därtill. Fast Ford har en extra liten guldstjärna hos Mikael.
–De var ju tidiga med V-åtta, serietillverkning och allt det där. Och tittar du på en 50-tals Ford är det otroligt mycket mer fina detaljer än på en Chevrolet. Och ta SOCH-motorn sen, vilken maskin!
Mikael nämner också i förbifarten att han nog har så många Fordar eftersom han har så mycket Forddelar. Men vilket som kom först? Delarna eller bilarna? Inte så viktigt, en roligare detalj i historien är det faktum att det är rätt maffiga Fordar som både passerat och stannat kvar. Svenssons Mustang 428 Super Cobra Jet har nyss publicerats i en Wheels-special, där den fanns på omslaget med en 302 Boss-replika. Det är Mikaels bil det med, för övrigt. Så vad sa du, Ford låg lite extra bra till?
–Jo, och jag har faktiskt sett till att ha bigblock i alla mina Fordar här hemma. Även i F100:an faktiskt!
Det är alltså den patinerade pickis vi ser här. En bil som döljer lite mer än man först kan ana, både gällande teknik och historia. Mikael köpte den nämligen av ingen mindre än salig rodlegend Lars ”Junken” Ljungqvist, anno 1991. Denne importerade då tre exemplar, och lät Micke köpa en av dessa.
–Det var rätt ovanligt att han sålde något billigt överhuvudtaget, men han var en vän till familjen. Han slängde på en massa delar med, men bilen i sig var knappt körbar. Förre ägaren, en glasmästare i Oregon, hade punktat fast motorfästen, fast väldigt klantigt gjort. Det var knappt att den satt fast. Men jag körde hem den från Stockholm till Söderhamn, dock vågade jag aldrig slå a
