Det finns få stuk som har förmåga att beröra kraftigt som gamla patinerade åk, speciellt när de är laddade med ”A Whole Lot of Power”. Man hör ofta att ett bilprojekt inte är färdigt innan kärran är blank, men en bibehållen ”rattig” utsida i kombination med lite extra krut, är och förblir en cool combo. På Fogdö går stilen lokalt under benämningen ”Cowboy-stuk”. Så håll i hatten och upp i sadeln för nu kommer det gå undan.
”Don´t let your babies grow up to be cowboys” sjöng den skäggige Waylon Jennings under sin småsjaviga honky tonk-period i slutet av 70-talet. Karln kunde ju både det där med att dikta och tonsätta berättelser om det hårda livet som kofösare, och därtill leva därefter själv. Man får nog tillstå att han var synnerligen övertygande i sin roll som sliten trubadur och hans tillbakalutade ”I don´t really give a damn”-attityd har kommit att sätta standarden för alla som följt i hans fotspår.
Nu kan man möjligtvis tycka att det är långt mellan den romantiserade dammiga mellanvästerns vidsträckta prärie och det lantliga Fogdö, förlagt mitt i den sörmländska myllans egen lustgård. Lantbrukare med inriktning mot kreatursuppfödning går det dock att hitta på båda sidor om pölen och frågan är om inte just cowboy borde vara en användbar titel på den motorburne ynglingen Gustav Liljeholm, som förutom ett gäng nöt i fähuset, även har hundratalet potenta kusar i spiltan.
–Jag har väl alltid vurmat lite för en livsstil på vischan. Man är ju uppvuxen på landsbygden och tycker också att det är kul med djurhållning. Har testat på att vara lite månskensbonde och på något underligt vis hänger väl jänkebilsintresset samman lite med detta. Låter kanske lustigt men har man lite cowboyambitioner så lär man ta sig runt med en stil som passar, garvar Gustav.
Från 55 till 65
Det blev inledningsvis en Chevrolet Bel Air från 1955 som fick agera Jolly Jumper, men då skicket egentligen var alldeles för fint för att kunna brukas till alldagliga transporter, blev det på sikt att försöka hitta något som kunde passa bättre till uppdraget.
–Jag gillar ju egentligen patinerade kärror, gärna charmigt slitna men med lite extra känga när det behövs. I samma veva som jag sålde –55:an dök det turligt nog upp en väderbiten –65:a Impala Coupe. Det bl
