FRÅGA Stämmer det att två britter kan ha nått Mount Everest topp redan 1924? Officiellt ses ju nyzeeländaren Edmund Hillarys och sherpan Tenzing Norgays bestigning av toppen 1953 som den första.
SVAR För 100 år sedan försökte de brittiska klättrarna George Mallory och Andrew Irvine nå Mount Everests topp (8848 meter över havet). Slutspurten inleddes på morgonen den 8 juni 1924 från ett läger på bergets norra sida, på 8170 meters höjd. I kikare kunde expeditionens geolog Noel Odell se Mallory och Irvine högt upp på berget strax efter lunch denna dag. Klättrarna var då på väg uppåt. Sedan sveptes de in i moln och sikten skymdes för Odell. Det var det sista man såg av dem i livet. Hurvida de nådde toppen eller ej är oklart, men många har varit skeptiska.
KLÄTTRARNAS UTRUSTNING har genom åren kritiserats. I lekmannakretsar har det sagts att expeditionsdeltagarna klättrade i tweed, som om de vore i Alperna. Redan innan Mallorys kvarlevor hittades av en sökexpedition så sent som 1999, var det dock känt att de hade haft specialbeställda höghöjdskläder på sig.
När man rekonstruerade Mallorys kläder utifrån resterna visade det sig att de i flera avseenden var jämbördiga med moderna höghöjdskläder, i vissa fall överlägsna. Dock medgav plaggen inte att man skulle kunna överleva en natt utan tält på hög höjd. Även valet av skor – specialkängor med dobbar istället för stegjärn – har kritiserats. Expeditionen 1924 angrep dock Mount Everest från nordsidan, och stegjärn var därmed inte nödvändiga, eftersom den sidan av berget till stora delar utgörs av barmark. Detta till skillnad från den snöklädda sydvästra sidan, som sedan 1950-talet har varit den vanligaste rutten mot toppen.
Också klättrarnas syrgasapparatur har ansetts vara primitiv i jämförelse med de pilotmasker som Hillary och Tenzing använde 1953. Dock bildades det isproppar i dessa masker, något som inte var ett problem med syrgasutrustningen som brukades 1924.
RUTTEN MOT TOPPEN som Mallory och Irvine valde har också kritiserats. Man har menat att den i princip var omöjlig, och hur som helst skulle leda till sådana förseningar att de måste ha vänt åter innan de hade kunnat nå toppen.
Expeditionsledaren Edward Norton hävdade senare att Mallory hade sagt att han och Irvine ämnade att klättra längst upp på den nordöstra ryggen av berget.
Detta skulle i så fall ha lett dem till en sex meter hög lodrät klippvägg, som ansågs näst intill omöj
