Gustav II Adolfs missnöje med skolorna ledde till en genomgripande undervisningsreform, visar en ny avhandling.
När historikern Pontus Folkesson berättade att han ville forska om 1600-talets skolor blev han genast avrådd. Erfarna kollegor varnade för att projektet var hopplöst – källäget var dåligt. Men Pontus lät sig inte avskräckas.
En sommars efterforskningar i arkiven visade tvärtom att källorna var rika, även om det ibland krävdes detektivarbete för att hitta dem. Till exempel återfann Pontus försvunna brevkopieböcker från Västerås domkapitel i domkyrkotornet i Västerås. Där hade de legat orörda i 400 år.
I SIN NYLIGEN framlagda doktorsavhandling, Att skola en stormakt (Stockholms universitet), studerar Pontus Folkesson en period i svensk skolhistoria som inte så många har intresserat sig för tidigare. Under den första halvan av 1600-talet etablerades det första genomgripande skolsystemet i Sverige, initierat av Gustav II Adolf.
Utgångspunkten är det utredningsuppdrag som kungen gav till det svenska prästeståndet i mars 1620. Han var missnöjd med tillståndet i svenska skolor – de var stadda i förfall, menade han, alltför dyra och med fel inriktning.
– Staten behövde fler utbildade ämbetsmän till sin expanderande förvaltning. Kungen tyckte att ämnesundervisningen borde vara bredare med mer naturvetenskap och statskunskap på schemat, säger Pontus Folkesson.
Med utredningen startade en lång process av förslag och förhandlingar om vad skolan skulle vara, vem som skulle gå i den, och vem som skulle betala. Den landade till slut i 1649 års skolordning, som innebar att en ny skolform – gymnasiet – etablerades på tretton platser i landet. Dessutom startade ett stort antal trivialskolor, där det undervisades i läsning, skrivning, latin, logik, retorik och – inte minst – räkning.
Det senare var viktigt för städernas borgare, och av betydligt större betydelse för 1600-talets skolsystem än ma
