Epidemier och pandemier är ingenting nytt och har påverkat mänskligheten genom hela historien. Men, hur vanligt var det egentligen med infektionssjukdomar förr, vilka sjukdomar fanns och hur kan vi studera det arkeologiskt?
AV ANNA TORNBERG
Det är nästan så att vi hunnit glömma hur det var att leva mitt i en pandemi. Efter att för fyra år sedan ha funderat över om vi någonsin kommer hälsa på varandra med en kram eller ett handslag igen, är allting nu precis som innan. Det är bara flaskorna med handsprit i affärerna och några kvarlämnade uppmaningar om att hålla avstånd som påminner en om två år av isolering, ständig handtvätt och olika samhälleliga restriktioner för att hindra spridningen av SarsCov2viruset och minska de negativa hälsoeffekterna av coronapandemin. Epidemier och pandemier är ingenting nytt och har påverkat mänskligheten genom hela historien. Men, hur vanligt var det egentligen med infektionssjukdomar förr, vilka sjukdomar fanns och hur kan vi studera det arkeologiskt?
FÖR ATT FÖRSTÅ kopplingen mellan infektionssjukdomar och hur de kan studeras så behöver vi börja med en kort bakgrund. Infektionssjukdomar är ofta akuta. Det betyder att den smittade väldigt snabbt blir sjuk och sedan också ganska snabbt blir frisk igen, exempelvis en snabbt övergående förkylning eller maginfluensa. Ibland är infektionssjukdomarna så pass allvarliga att det finns risk att dö, särskilt om personen har bakomliggande sjukdomar, är ett litet spädbarn eller lever under dåliga sanitära förhållanden och svält.
En del av de här allvarligare infektionssjukdomarna kan också bli kroniska i bemärkelsen att personen lever med sjukdomen under en lång tid. Infektionssjukdomar som är kroniska kan innebära att även skelettet får sjukliga förändringar. Akuta infektionssjukdomar, däremot, hinner inte påverka skelettet eftersom den drabbade antingen hinner tillfriskna eller dö. Det gör att osteologer, arkeologer som är specialiserade på skelett, har väldigt svårt att studera infektionssjukdomar i det förgångna. Det innebär också att skelett som uppvisar sjukliga förändringar faktiskt är kvarlevor efter människor som hade en relativt bättre hälsa eftersom de hade tillräckliga förutsättningar för att leva med sjukdomen under en längre tid. Skelett som inte uppvisar spår efter sjukdom kan därför vara kvarlevor både från människor som inte hade någon sjukdom och människor som
