En arkeolog från Norrbottens museum och en professor i teknikhistoria från Luleå universitet har genom att snoka fram bortglömda fynd i museiarkeologiska magasin lyckats ge en helt ny bild av Nordskandinaviens historia. Redan för över 2000 år sedan framställde jägare och fiskare järn och stål med så avancerade tekniker att de till och med bräckte romarna för en tid.
AV JONATHAN LINDSTRÖM
Runt år 2010 gjorde arkeologer vid Norrbottens museum ett oväntat fynd av avancerad järn- och stålframställning från 200 f.Kr–50 e.Kr vid Sangis mellan Kalix och Torneå. Kristina Söderholm, professor i teknikhistoria vid Luleå universitet, konstaterar:
– Det här fyndet kastar många etablerade teorier om järnets historia på ända. Tidigare har man tänkt sig att järnteknologin spreds norrut med det ”nordiska” jordbrukarsamhället under vikingatiden och medeltiden eller först med att bergsbruket etablerades på 1600–1700-talet. I stället visar det sig att lokala jägare och fiskare behärskade avancerade tekniker samtidigt med, ja, och till och med tidigare än romarrikets smeder!
Fyndet blev inspiration för ett projekt som har letts av Kristina och arkeologen Carina Bennerhag från Norrbottens museum, som nyligen disputerade på en avhandling, med sensationella resultat.
– Sangisfyndet fick oss att återvända till museimagasinen, där mer eller mindre bortglömda fynd av slagg och järnföremål förvaras, berättar Carina.
– Fynden kom ofta fram vid inventeringar och utgrävningar inför kraftverksdammbyggen. Därför ligger många fyndplatser, jägarnas och fiskarnas boplatser invid älvstränderna, dränkta under dämda vattenmassor.
MED HJÄLP AV analyser och kolfjortondateringar kunde forskarna visa att Sangis inte var en isolerad företeelse. På över 40 boplatser spridda från norra Norge över norra Norrland och in i norra Finland hittades spår av den avancerade järn- och stålframställningen.
– Inte nog med att vi har kunnat visa på Nordskandinaviens betydelse vad gäller tidig järn- och stålframställning, vi kan också se att organiseringen av produktionen skedde på helt andra sätt än vad som antas söderöver, säger Kristina.
– Arbetet utfördes inte avskilt av specialister, någon slags elit, på avskilda platser. Smidet verkar ha pågått mitt på boplatsen, i samspel med andra vardagliga aktiviteter.
