Robotar och ai under antiken

10 min läsning

Etiska frågor om gränsen mellan människa och maskin och obehagskänslor inför AI är inte bara ett modernt fenomen. Nutidens rädsla för teknik som löper amok hade sin motsvarighet redan hos antikens människor.

Robotar och AI

AUTOMATEN – SKAPAD, INTE FÖDD

Bronsjätten Talos som han ser ut i den brittiska filmen Jason and the Argonauts (på svenska Det gyllene skinnet) från 1963. Dåtidens filmkritiker kallade – med en anakronistisk kullerbytta – den gudomlige roboten för ”det häftigaste monstret sedan King Kong”.
FOTO: TURNER CLASSIC MOVIES

Iden grekiska sagan seglar Jason och hans följeslagare på skeppet Argo till Svarta havet där de lyckas röva åt sig det legendomsusade gyllene skinnet och till på köpet även kungadottern Medea. På hemvägen försöker de lägga till på Kreta, men finner då att ön vaktas av en jätte av brons som slungar klippblock mot alla som närmar sig. Denne Talos har skapats av smidesguden Hefaistos och av överguden Zeus satts att vakta ön. Tre gånger om dagen vandrar det mekaniska monstret runt kusten på sina bronsfötter. ”Gjorda av obrytbar brons var också övriga lemmar, hela hans väldiga kropp, men under senan vid ankeln löpte en åder med blod”, skriver Apollonios Rhodios i sin episka dikt Argonautika (i Ingvar Björkesons svenska översättning från 2005). Det grekiska ordet för blod i det här fallet är ichor, ett ljust ämne som troddes flyta i gudarnas ådror eftersom de endast livnärde sig på ambrosia och nektar. Medea lyckas dock med sin trollkunnighet förhäxa kolossen så att den stöter vristen mot en vass klippa. En sprint slås bort vid den livgivande ådern, varpå ”blodet vällde ur såret likt smältande bly”. Talos vacklar till ”för att till sist, berövad all kraft, med ett brak störta samman.”

APOLLONIOS RHODIOS LEVDE på 200-talet f.Kr. och kom – som hans namn visar – från Rhodos. Berättelserna om Jason, Medea och argonauterna var redan då gamla, men hans skildring av Talos kan ha hämtat inspiration från den drygt trettio meter höga kolossen på Rhodos, ett av antikens sju underverk, som byggdes under hans livstid. Oavsett vilket är Apollonios varken den förste eller den siste som har fascinerats av konstgjorda livsformer. Talos ljusa ”batterivätska” ger i dag associationer till de döende replikanterna i framtidsfilmen Blade Runner (1982). På 400-talet f.Kr. skrev Sofokles tragedin Daidalos (ej bevarad) om den mytiske uppfinnaren med samma namn och hans levande skulpturer där Talos hade en biroll. Vi får föreställa oss at