Moder Svea dyker först upp i slutet av perioden och då som spädbarn. I stället är mormor Göta tidigt en dominant tant. Så snart klimatet och redskapstekniska förändringar tillät det gick kolonisationen arkeologiskt sett blixtsnabbt. Och märkligt nog, eftersom Norden var Europas sista vildmark, länge dold av isen, kom området att koloniseras från två håll och fick kontinentens mest diversifierade befolkning.
Stora stamområden över hela Skandinavien bildades, och dessa har haft betydelse in i historisk tid. Den första hällkonsten, de första gravarna, kolonisationen av avlägsna öar, surmörtsanläggningar och som avslutning det första mordet tyder på ökad befolkningstäthet och revirkriser.
9200 Kustexpansionstiden Jägarna flyttar in permanent till västkusten. De talar paleosydskandinaviska. Snabbt befolkas norska kusten upp till Varangerfjorden. Inom två sekler sker en östlig invandring med trycktekniskt stensmide och kanske paleonordskandinaviskt språk. Grupperna samexisterar länge längst i norr. Från Sydskandinavien och därpå västkusten besöks Motalatrakten. Från Skåne går färderna upp till Kalmarsund. Östkusten mellan Motala och Kalmar kan ha besökts mer sporadiskt.
8500 Tiomilatiden Södra Sveriges kuster blir helt koloniserade och kan diffust delas upp i ett sydligt, ett västligt och ett östligt stamområde. Människor rör sig säsongsvis mellan kust och inlandssjöar, sträckor på vanligen tio, femton mil. Tidigare hade flyttsträckorna legat kring fyrtio mil.
8300 Trycktekniktiden Efter fusion med de sydliga invandrarna i norr expanderar den östliga gruppen med trycktekniskt stensmide snabbt söderut längs norska kusten och tar sig över till Sverige till Jämtland och Bohuslän-Dalsland–Värmland–Dalarna. Tekniken sprids i Mellansverige men mer indirekt i sydligaste Sverige, vilket kan antyda graden av invandring. Öster om den norrländska inlandsisen sker invandring mot söder längs kusten.
8100 Skelettiden De invandrare som förde med sig trycktekniken kan också ge impulsen till den tidigaste hällkonsten i norr, exempelvis Gärde i Jämtland, och till igenkännbara begravningar. De tidigaste svenska gravfynden har sin tyngdpunkt i västra Sverige. Kanske låter det ana en början på ett behov av att markera marktillhörighet. Österödkvinnan i Bohuslän är äldsta kända individen i Sverige, begravd sittande.
