Den äldre järnålderns Sverige präglades helt av det väldiga romerska imperiet. Med en sådan granne i söder hämmades alla försök till uppbyggnad av större politiska välden i Skandinavien. Stormän och kungasöner gjorde hellre snabb och lönsam karriär som legokrigare hos romarna än gnetade hemmavid. Men efter Västroms fall fick de aggressiva och giriga nordiska krigarna hålla sig hemma, med social oro, massakrer och slavuppror som följd.
Andra småkungatiden 500 f.Kr.–5 e.Kr FÖRROMERSK JÄRNÅLDER
MED KOPPARTENNYLLENÄTVERKETS KOLLAPS förlorade väldeskungarna den ekonomiskpolitiska makt de haft utanför sina kärnområden. De blev på sin höjd ledare för kultförbund. Men övergången till järn, ett fuktigare klimat och fragmenteringen i småkungadömen innebär inte att Nordens strebrar lutade sig tillbaka och lät tillvaron rosta sönder. Enstaka fynd glimtar till och visar på intensiv aktivitet. Östskandinaver angrep danskar med rikt rustade flottor, plundrade grekiska städer vid Svarta havet, tvångsanställde guldsmeder och offrade kvinnor och barn. Allt rullade på, men de förromerska människorna råkar bara vara ovanligt arkeologiskt diskreta.
500 Röda jordenfasen
Bronsålderns välden faller nu slutligen isär i småkungadömen, när långdistanshandeln så gott som upphör. I Danmark är avstånden små och där fortlever ett kultförbund, med Nerthuskulten i en sjö, sannolikt på Fyn nära Gudme eller Lusehöj. I östra Sverige är sannolikt avstånden för stora för detta. Gamla Uppsala är centrum i svearnas kärnområde, där de främsta stormännen kontrollerar järnproduktionen.
368 Förromerska köldfasen
300-talet drabbas av två allvarliga köldperioder (368–351, 328–316), som kan skapa politisk oro. Ett slag nära Als mellan en östsvensk flotta med en dansk tronaspirant i ledningen och den sittande Fynkungens försvarare kan vara bakgrunden till Hjortspringfyndet. Fyndmaterialet ger en glimt av järnets betydelse, krigarnas professionalitet och en komplex politisk historia. Pytheas besöker sydvästligaste Skandinavien.
316 Bastarnerfasen
I slutet av köldperioden eller senast i början av 200-talet migrerar de germanska eller delvis keltiska bastarnerna från Vistulas nedre lop
