Yngre järnåldern 560–970

4 min läsning

KONSOLIDERING OCH KRÄFTGÅNG 560–650 Detta knappa sekel är en konsolideringstid, när huvuddelen av monumenten i Gamla Uppsala uppförs, rådsaristokratins båtgravfält anläggs, en prinsessa gifts bort med en anglosaxisk kung och väldets kontroll av fasta bundsförvanter och tributländer regleras och stärks. Antalet större våldskonflikter minskar och med dem krigsbytesoffren.

Trots satsningar på handelsverksamhet fortsätter en nedåtgående konjunktur och eventuell befolkningsminskning, kanske priset för omställningen. Från 630-talet sker dock en hastig vändning, delvis beroende på en aktiv satsning på järnframställning i Dalarna.

Vi bör undvika indelningen i vendeltid och vikingatid, eftersom i synnerhet den senare perioden buntar ihop alltför olikartade sekler och själva beteckningen gör oss blinda för den verkliga Sverigehistorien.

Uppsalaväldet som föregick det medeltida Sveariket var hur sofistikerat som helst, med en stabil författning, regelbundna riksmöten, avancerad lagstiftning, stadsliknande handelskolonier ända upp till hundratrettio mil hemifrån och diplomatiska kontakter med både Bysans och frankerrikets kejsare.

Vi måste dock bortse från detaljer som att man ritualmördade både barn och vuxna och baserade sin ekonomi på trälarbete och trafficking.

Medlemmarna i sveakungens råd var utrustade med praktfulla hjälmar. Här ett exemplar från Vendel norr om Uppsala från 590-talet.

FOTO: SHM

FOLKHÄR OCH KOLONISATION 650–750 Järnframställningen skjuter i höjden, folkhären och sjöförsvaret regleras och för första gången sedan bronsåldern grundas en koloni på andra sidan havet. Tributländerna kan nu effektivare kontrolleras. I norra Norrland minskar fångstgropsanläggandet, vilket kan vara orsakat av en kombination av en minskad pälsdjursstam och en östlig orientering av handeln. I slutet av perioden vacklar kontrollen över Kurland.

Tidiga Uppsalaväldets tid 560–750

560 Monumentfasen Adils och efterföljare förser Uppsalakungsgården med nya platåhallar, kungshögar och rännarbanor. Ideologisk produktion med hjälmbleck och kväden om strider med gutar och hälsingar. Rådsmedlemmar med gods i kärnområdet får enhetligt båtgravskick. Tributlandsgisslan vistas vid hovet. Kung och råd är beroende av tinget. Vart åttonde år riksting för hela Sveaväldet, knutet till tempelkulten. Höggravfält blir odalmarkeringar.

650 Säborgfasen Kraftigt ökad järnpro