Regenterna utvecklade den svenska förvaltningen, riksdagen och rättsväsendet för att forma riket till en effektiv krigsmaskin. Det blev till nytta i fredstid. Domstolarna skiljdes från kungamakten, stambanan byggdes ut, industrialismen fick hjulen att snurra och det alltmer välutbildade folket tvingade fram verklig demokrati.
GUSTAV VASA – HÅRD MEN RÄTTVIS IBLAND Gustav Vasa var en självsvåldig och bitvis sadistisk tyrann, som luggade håret av sin dotter Cecilia när hon skämt ut sig i Vadstena, fast han menade att håret lossnade av sig självt. Klockupproret och Dackefejden har inte heller gett kungen så gott rykte, men i praktiken innebar hans och hans söners fasta styre att ordning rådde i riket och att rättsväsendet fungerade. Bönderna bar på känslan att de kunde få rättvisa, och i tidens domböcker finns många exempel på att den svage fick rätt mot den starke. Ett exempel kan hämtas från en uppländsk dombok, där det berättas hur bonden Mårten anklagades för att ha våldtagit den tolvåriga pigan Britta Eriksdotter år 1584, när de körde hem gärdsgårdsstörar längs en skogsväg. Bonden hade med sin hustrus stöd nekat till anklagelsen, men efter ett par år trädde en grannes dräng Hans fram inför rätten och berättade att han hade hört flickans gråt och skrik på hjälp, rusat ut i skogen och blivit vittne till våldtäkten. Han hade då inte vågat ingripa. Både Britta och Hans svor på att våldtäkten verkligen hade ägt rum, Mårten erkände till en del, bad om att bli benådad men dömdes till döden.
ÄNTLIGEN AV MED KLANSAMHÄLLET I början av 1600-talet satsade Gustav Vasas sonson Gustav Adolf rätt hårt på en militär karriär på kontinenten. Krigen som fortsatte efter hans död kostade både pengar och tusentals bondpojkars liv. Hans kansler Axel Oxenstierna tvingades därför utveckla statsapparaten till en tidigare aldrig skådad höjd, med en minutiös kartläggning av böndernas resu
