Den moderna människan utvecklades för en kvarts miljon år sedan i Afrika. Redan från start bör hon ha haft samma mentala kapacitet som vi. Ändå måste vi färdas halvvägs till nutiden innan en mänsklig kultur att tala om drar i gång. Ja, först för 45 000 år sedan uppstår den föreställande konsten, då det färgglada storviltet klapprar fram på grott- och klippväggar. Varför är det så? Kan en klimatkris vara konstens moder?
AV JONATHAN LINDSTRÖM FOTON WIKIPEDIA
ÄR ISTIDENS KÖLD KONSTENS MODER?
Först ett varningens ord. Det är inte lätt att försöka rekonstruera den mänskliga kulturens historia. De arkeologiska källorna är plågsamt sparsamma från vissa perioder, och frågan är hur vi ska tolka frånvaron av fynd. Beror den på att arkeologer inte har varit tillräckligt aktiva, beror den på att människorna inte hade utvecklat sin kultur eller beror den på att det inte fanns skäl att omsätta kulturen i materiella lämningar? Det sistnämnda är ju belagt från historiskt kända epoker, med exempel på rika muntliga traditioner som inte lämnar minsta arkeologiskt spår, eller där kulturen kommer till uttryck i förgängligt trä och textil i stället för beständig sten. Ytterligare ett problem är att arkeologisk verksamhet är geografiskt snedfördelad. Europas forntid är betydligt bättre utforskad än Afrikas, vilket tidigare ibland tolkades naivt som att européerna hade en mer utvecklad kultur.
Även inom Afrika har man alltmer börjat uppmärksamma regionala skillnader, och att exempelvis fyndplatser i Sydafrika möjligen kan ha fått för stor betydelse när man har dragit generella slutsatser om kontinentens historia.
Det här betyder att även enstaka fynd framöver drastiskt kan ändra bilden av mänsklighetens historia. Det betyder också att den bild av utvecklingen jag målar upp bör ses som en rad ”senast då”, det vill säga tidsangivelser för när olika kulturfenomen sannolikt senast var i bruk och anas i källmaterialet.
Befolkningsminskningen
Men låt oss börja med att studera mänsklighetens mest långdragna kris, en folkminskning som pågick i hundra tusen år. Med hjälp av modernt och fossilt dna är det inte bara möjligt att avgöra släktskap, det går också att i grova drag beräkna hur den relativa storleken på befolkningen har varierat över tid. Det man får fram är den ”effektiva populationen”, det vill säga ett antal som utgår från antagandet att människor i populationen skaffar barn med varandra helt slumpmässigt. Så har det naturligtvis inte gåt
