Antik skogsskövling fakta eller myt?

Att bergen på många håll runt Medelhavet är kala på träd kan alla som har varit på plats med egna ögon intyga. Mångmiljonstaden Aten ligger omringad av karga bergsryggar med minimal grönska, södra Italien erbjuder på flera håll liknande vyer och i Turkiet, Kroatien eller Tunisien möts besökaren av det typiskt mediterrana landskapet med macchia (buskvegetation) och så gott som kala karstområden (kalkstensberg).

”Det ser man ju att romarna har avverkat alla träd för att elda i sina badhus”, är en vanlig kommentar från den historieintresserade turisten. Från slutet av 1800-talet fram till 1980-talet var detta också forskningens uppfattning av vad som hade format dagens landskap runt Medelhavet. Avskogning och ökad jorderosion i industrialismens spår gjorde att allt fler fick upp ögonen för människans påverkan på miljön. Men hur skulle man kunna belägga detta för antiken? Tillgängliga data från arkeologiska utgrävningar, för att inte tala om naturvetenskapliga resultat från exempelvis pollenanalyser, var fortfarande ofullständiga eller sällsynta. En del vände sig till den klassiska litteraturen i jakt på ledtrådar. I en av Platons dialoger, där deltagarna diskuterar Atens forntid och öriket Atlantis, säger en av huvudpersonerna:

”Och på bergen växte det mycken skog, varpå ännu i dag finns tydliga bevis. Ty ehuru somliga berg nu för tiden endast ge näring åt bin, så ligger den tiden ej långt tillbaka, när det ännu fanns välbehållna takbjälkar huggna av träden i skogen och passande för väldiga byggnader.” Vi får också veta att ”Den feta och mjuka jorden har runnit bort och endast det utmärglade skelettet av landet är kvar.” (Platon, Kritias 111b)

DIALOGEN DATERAS TILL cirka 360 f.Kr., samtalet utspelas cirka 425 f.Kr. (då Sokrates levde) men diskussionen behandlar föregivet händelser 9 000 år tidigare. Platon hade naturligtvis ingen som helst kunskap om förhållandet under tidig holocen, men det betyder inte att alltihop bara kan avf