För 2 000 år sedan stod ett blodigt slag på ett näs mellan två sjöar mitt på Jylland, ett par mil sydväst om dagens Århus. Det slutade med att mer än 380 män på den förlorande sidan hade stupat och lämnats liggande kvar på slagfältet att skändas av asätande hundar eller vargar. Först efter nära ett år samlades de dödas ben in för att under olika ritualer hamna i den mindre av sjöarna som var traktens offerplats, numera en ängsmark in till sjön Mossø med namnet Alken Enge.
AV: PETER BRATT
Platsen för slaget upptäcktes när människoben hittades vid en dikesgrävning 1956 och är idag det hittills enda kända slagfältet från nordisk forntid. Sedan upptäckten har Alken Enge delvis grävts ut i flera omgångar, direkt efter fyndet 1957–60 och senast 2012–2014. Men det var först efter de sista årens undersökningar som arkeologerna fick klart för sig att det var fråga om ett slagfält och inte bara en offerplats.
Vid noggranna tafonomiska analyser (studier av nedbrytningsprocesser) av människobenen visade det sig att kropparna måste ha legat exponerade på öppen mark och ruttnat tills de blivit naturligt skeletterade.
Det fanns även spår efter asätare, särskilt hund eller varg, som bidragit till processen. Benen har samlats ihop först efter ett halvår till ett år efter slaget och sedan placerats i traktens offerplats i den dåvarande lilla sjön i en mosse som idag är Alken Enge.
Samma sätt att behandla sina fiender, att lämna de döda kropparna att ruttna och ätas av djur innan benen tas om hand, känns igen från det samtida, men mer kända slagfältet i Teutoburgerskogen i norra Tyskland där tre romerska legioner nedgjordes av germanerna under ledning av cheruskerhövdingen Arminius år 9 e.Kr.
I det centrala utgrävningsområdet har man hittat människoben efter minst 82 manliga individer, både ungdomar och vuxna, främst i åldern 20 till 40 år. En försiktig uppskattning av det totala antalet individer är att det rör sig om minst 380 personer, men eftersom bara en del av ytan med människoben undersökts så måste det egentliga antalet döda var långt större.
Offerplatsen som de döda hamnat i har använts av traktens bönder under en tusen år lång period, från omkring 500 f.Kr. till 500 e.Kr, men det har då främst handlat om offer av enstaka vapen, lerkärl och husdjur – getter, kor, hund, häst och svin. Människobenen
