Hästar i strid använde inte vikingarna sina fålar i fält?

6 min läsning

Två vikingatida krigare som begravts i Gamla Uppsala kan ha hört till en militär sammanslutning med vida förgreningar. Men hur använde de sina hästar?

AV KRISTINA EKERO ERIKSSON

På Bayeuxtapeten som avbildar slaget vid Hastings den 14 oktober 1066 kan man se hur anglosaxarnas kung Harald Godwinson träffas i ögat av en pil. Hästen intill har en lyckosam ryttare på sin rygg som lyckas fälla sin fiende.
FOTO: WIKIMEDIA COMMONS

Kvarlevorna av två krigare från 900-talet upptäcktes i Gamla Uppsala för några år sedan, då ett nytt hus skulle uppföras intill prästgården. Fyndet var visserligen sensationellt, men ändå väntat eftersom man påträffat båtgravar för både män och kvinnor här tidigare. Läget för fyndplatsen är exklusivt, bara ett stenkast från kungshögarna och själva kungsgården – vilket tyder på männens dignitet. Kämparna hade lagts i fören, medan deras hästar placerats i aktern. Det är uppenbart att det är krigare som begravts på detta sätt, det vittnar både vapen och skador om.

– Den ena båtgraven är daterad till runt 900-talets mitt, utifrån föremål och kol 14-dateringar. Här låg en man som dött i 70-årsåldern utrustad med sköld, svärd, en huggkniv, yxa, spjut, pilbåge och pilar. Det är mycket ovanligt att man hittar en så fullständig vapenuppsättning i en grav, i Mälardalen finns färre än tio motsvarigheter från vikingatiden. Ofta saknas till exempel en yxa eller pilspetsar, och huggkniv är otroligt sällsynta. Det enda som fattas i båtgravarna i Gamla Uppsala är egentligen hjälm och ringbrynja, men det hittar man i princip aldrig, berättar arkeologen Anton Seiler från Arkeologerna som var projektledare för utgrävningen.

DEN 70-ÅRIGE KRIGAREN hade ett hål i kraniet, en skada som läkt och som han sedan levt med under en längre tid.

Den andre krigaren däremot dog till följd av sin huvudskada. Han var runt 40 år gammal när han drog iväg till sin sista strid. I hans grav låg ett arabiskt mynt daterat till 959 och troligen dog han under något av de följande decennierna. På slagfältet träffades han av ett svärdshugg i skallen som kom uppifrån och snett bakifrån – kanske mötte han sin baneman när han fallit till marken och försökte fly. Han dog dock inte direkt, utan någon har vårdat honom och plockat bort lösa benbitar från kraniet, fragment som arkeologerna påträffade vid den avlidnes fötter.

– När den yngre krigaren begravdes fick han med sig ett svärd och en sköld, säger Anton Seiler.

EN SPEKULATION ÄR att den 40-årige k