Konkreta spår efter stora slag under antiken är få, eftersom metallen i vapen och rustningar var värdefull och samlades in av segrarna. Ändå kan fynd av minimala fragment från krigsskådeplatser ge ökad kunskap om exempelvis romarnas framgångar och motgångar på slagfältet. Ett brett upplagt arkeologiskt projekt i Spanien har efter drygt femton års arbete funnit spår efter ett av antikens mest seglivade gerillakrig. Det handlar om romaren Sertorius uppror mot sina egna landsmän 80–73 f.Kr., då han med hjälp av lokalbefolkningen lyckades skapa en utbrytarrepublik på Iberiska halvön.
AV: ALLAN KLYNNE
Slagfältsarkeologi – eller konfliktarkeologi som det heter med en mindre militärt laddad term – är ett forskningsområde som lätt sätter fantasin i rörelse. Historiska uppgifter och arkeologiska fynd kan i samspel eller konflikt med varandra kasta nytt ljus över avgörande händelser i det förflutna.
Så har exempelvis skett i Baecula i Spanien där Scipio Africanus slog Hannibals bror Hasdrubal 208 f.Kr., i Alesia i Frankrike där Julius Caesar belägrade gallerhövdingen Vercingetorix 52 f.Kr. och i tyska Kalkriese där germanernas ledare Arminius besegrade Varus tre legioner 9 e.Kr. (för det sistnämnda, se Populär Arkeologi nr 4, 2021).
Naturligtvis finns det metodologiska problem: kanske är det man inte hittar lika viktigt (eller viktigare) än sådant man faktiskt hittar. Det har exempelvis påpekats att tyskarnas bunkrar längs Atlantkusten fortfarande står kvar medan de allierades provisoriska flygfält i Frankrike sedan länge är försvunna. Rent arkeologiskt kan det i framtiden därför verka som om D-dagen 1944 aldrig ägt rum. Att hitta rester efter tvåtusen år gamla fälttåg är sannerligen ingen lätt uppgift.
SEDAN 2006 HAR arkeologer vid Barcelonas universitet utfört årliga fältinventeringar i jakt på antika slagfält och marschläger i Spanien. Ett bland flera resultat är att man anser sig ha identifierat platser där den romerske rebellen Quintus Sertorius och hans trupper passerade. Under åtta års tid (80–73 f.Kr.) kontrollerade denne romerske ”avhoppare” i princip hela Iberiska halvön med hjälp av både romerska och inhemska förband innan den romerske generalen Pompejus stod som slutgiltig segrare i konflikten.
De litterära källorna ger ganska vaga uppgifter om geografi och truppförflyttningar, men med hjälp av moderna tekniker kan arkeologerna fylla ut bilden
