– Genom alla de år jag ägnat åt att rekonstruera ansikten finns det ett där jag med största ödmjukhet måste erkänna: det blev fel, berättar ansiktskonstnären Oscar Nilsson. Ironiskt nog sammanfaller detta med en av den svenska flottans största missbedömningar och fiaskon alla kategorier – Vasaskeppet.
KUNG GUSTAV II Adolf beställde i mitten av 1620-talet flera skepp till sin flotta. Ett av dem var Vasaskeppet som byggdes på varvet vilket låg på Blasieholmen i Stockholm. Sensommaren år 1628 låg skeppet färdigrustat nedanför det kungliga slottet. Besättningen var ombordstigen och några av dem hade fått tillåtelse att ta med anhöriga för att de skulle få vara med vid den festliga avfärden. Tanken var att de skulle kliva av längre ut i skärgården, där soldaterna skulle tas ombord för vidare färd ned till kungen och kriget på kontinenten.
Den 10 augusti bogserades skeppet från kajen vid slottet ett stycke söderut på Strömmen, satte segel men hann bara några hundra meter österut innan en kastby fick henne att kantra och sjunka utanför Beckholmen. Över trettio människor drunknade ombord. En av dessa var en båtmanshustru. Det skulle dröja 333 år innan skeppet bärgades år 1961, marinarkeologerna fick en högtidsstund och numera är Vasamuseet på Djurgården en av Sveriges främsta turistattraktioner.
– Mellan åren 2004 och 2006 fick jag i uppdrag att rekonstruera sex av Vasaskeppets offer från förlisningen 1628, berättar Oscar. Ett fantastiskt uppdrag ur flera synvinklar: historien om skeppet, den pinsamma förlisningen och den triumfartade bärgningen är en närmast fulländad berättelse dramaturgiskt sett. Mitt arbete med ansiktsrekonstruktionerna på Vasamuseet har varit lyckat på flera sätt. Museet lockar besökare från hela världen, och utan överdrift kan jag säga att rekonstruktionerna på Vasamuseet har genererat många av mina utländska uppdrag genom åren.
Ett av skeletten från skeppet som Oscar rekonstruerade kallas G eller Gustav, ordnad enligt en alfabetisk princip som upprättades vid den osteologiska bedömningen 1989. Det första i ordningen kallas Adam, och det sista Zäta. Vid en osteologisk undersökning av skelett återkommer vissa frågor. Hur gammal är individen? Vilken längd och kroppskonstitution har hon? Finns det tecken på sjukdomar eller trauman, det vill säga skador i livet? Finns det andra avvikelser? Och så försöker man naturligtvis att fastställa individens kön.
KÖNSBESTÄMNINGEN AV ETT
skelett utgår i sin tur
