Säljägarnas året runtbåt

6 min läsning

Vikingaskepp i all ära, men ska vi förstå Östersjöfolkens äldsta historia måste vi se närmare på vardagens flytetyg.

AV: JONATHAN LINDSTRÖM

Kölformen på de österbottniska säljägarnas fälbåtar gjorde dem lätta att släpa över isen.
FOTO: I. K. INHA MUSEOVIRASTON KUVAKOKOELMAT/KANSATIETEEN KUVAKOKOELMA KK2969:214

Min långhårige och bistre farfars farfar Smes-Tompe från Ormsö utanför Estlands kust var fiskarbonde och skutskeppare. Det finns mängder med historier om honom, däribland en säljaktshistoria, som man får tro om man vill. Han hade smugit ut på Torsgrundet och hamnat öga mot öga med en jättelik gråsäl, men flintbössan klickade. Gråsälen såg sin chans och for på Tompe, bet tag i hans fårskinnspäls och rev av honom ena ärmen. En jaktkamrat skyndade strax till och gjorde slut på sälen.

SÅ LÅNGT DE historiska källorna tillåter går det att följa Östersjöns säljakt bakåt i tiden. Även om fångsten skedde året runt så är det vinterjakten som imponerar. Grupper om upp till åtta man släpade sin fälbåt (färdbåt) flera mil ut på Östersjöns is för att jaga säl vid isranden. De stannade ute i veckor eller ibland månader och tryggheten var fälbåten; i den sov man, i den åt man. Männen kunde ta hästar till hjälp för att dra ut fälbåten så långt isen var pålitlig. Sedan blev det männens sak att dra båten, ta sig över råkar, ro över öppet vatten, bryta tunnis med fören och dra upp båten där isen åter låg tjock. Hade man otur med isen och vädret kunde man sluta på andra sidan havet, och fick invänta senvåren innan det var möjligt att återvända hem.

DET FINNS GODA skäl att tro att det här slaget av vinterjakt inleddes på allvar redan omkring år 3400 f.Kr., i samband med en köldperiod som gav tjockare is och drev sälarna långt ut till havs vid isranden. Vid samma tid kan man se att de kulturella kontakterna över Östersjön, från att knappt ha existerat blev intensiva. Genom östliga impulser uppstod den gropkeramiska säljägakulturen, vars hyddbyar lade sig som ett pärlband längs stora delar av Sveriges kuster. En rimlig förmodan är att det var nu som pålitliga åretruntbåtar utvecklades, med vilka man liksom med de historiska fälbåtarna kunde ta sig fram på både is och öppet vatten, och ha som bas under månadslånga utfärder på havsisen.

HUR SÅG DESSA första säljägarbåtar ut? Här tror jag att vi kan lösa två gåtor i ett sammanhang. En närmast uttjatad fråga är nämligen varför bronsålderns hällristningsskepp ser så märkliga ut och bara påträffas kring Ska