Under vikingatiden grundades tre storhamnar på Gotland. Med undantag av dessa och en smal kustremsa var ön i övrigt stängd för handelsmännen.
AV KRISTINA EKERO ERIKSSON
Runt Gotlands 80 mil långa kust finns mängder av forntida hamnar. Av naturliga skäl har gotlänningarna i alla tider varit beroende av sjöfart och att tryggt kunna lägga till på en skyddad plats. På grund av landhöjningen ligger dessa gamla hamnar numera en bit upp på land, men de kan ganska lätt upptäckas om man vet vad man ska leta efter. Några bryggor, kajer och pirar behöver de inte ha haft – det räckte med en skyddad ”landningsplats” för båtarna.
Arkeologen Ny Björn Gustafsson på Riksantikvarieämbetet i Visby är en entusiastisk fornfinnare. Att upptäcka bortglömda kulturlämningar är något han är ”överintresserad” av. Inte minst har han hjälp av LiDar, det vill säga laserscanning av markytan, via Fornsök – Riksantikvarieämbetets digitala sök- och karttjänst. Med hjälp av den har han bland annat hittat båtlänningar, det vill säga meterdjupa svackor i marken där båtar dragits upp.
– Man går in på Fornsök på nätet och väljer ”skuggningsläget”, då kommer LiDarkartan upp. När man aktiverat gps:en syns man själv som en punkt i kartan. Då ska man leta efter saker som avviker, till exempel svackor i marken, eller nedgrävningar i strandvallar som båda kan vara spår efter båtlänningar, berättar Ny Björn Gustafsson.
ETT ANNAT, MER traditionellt, sätt att hitta forntida hamnlägen är att vara uppmärksam på kustnära gravar, ofta rör det sig om runda stensättningar. De flesta av dessa är inte undersökta, därför vet man inte hur gamla de är – men denna typ av grav var i bruk från 300-talet fram till och med vikingatiden. Varför man valt att begravas vid en hamn kan ha olika orsaker. Ett är att markera att man i generationer haft rätt till hamnplatsen, men det finns andra förklaringar.
– När det gäller brandgravar kan man ha delat upp de brända benen mellan platser som var viktiga för de efterlevande. I många brandgravar finns inte den mängd ben som motsvarar en hel kropp – så en förklaring skulle alltså kunna vara att man ”delat” benen mellan flera gravar, säger Ny Björn Gustafsson.
HAMNARNA KAN HA lång kontinuitet. Gamla Hamn på Fårö är ett bra exempel. Dit söker sig mängder av turister för att se de fina
