Långväga kontakter och ”exotiska” föremål har en förmåga att fascinera såväl arkeologer som allmänheten. Idén om handel med varor över långa avstånd verkar tilltalande för moderna människor, men gränsen mellan nutida uppfattningar och den forntida verkligheten är ofta svår att dra. Ville romarna verkligen ha kontakt med Kina, och vad menas egentligen med Sidenvägen?
AV: ALLAN KLYNNE
Under de första två seklen efter Kristi födelse bodde omkring hälften av jordens befolkning i antingen romarriket eller i Handynastins Kina. De bägge jätteimperierna på varsin sida av den euroasiatiska kontinenten var i princip lika stora och beräknas ha haft 50–60 miljoner invånare vardera. Likheterna var även tydliga på andra sätt: bägge imperierna var toppstyrda av kejsare, indelade i administrativa distrikt, hade en centralstyrd militärmakt, ett myntväsen och en ekonomi som till största delen vilade på jordbruk. Han-dynastin (206 f.Kr.–220 e.Kr.) sammanföll dessutom med den period då romarriket var som mäktigast under republikens senare del och den tidiga kejsartiden. Att romare och kineser kände till varandra vet vi från historiska källor, och det förekom att varor hittade hela vägen fram mellan öst och väst. Romarna intresse för sidentyger har i modern tid inspirerat till namnet ”Sidenvägen” – ur kinesiskt perspektiv hade vi lika gärna kunnat tala om ”Glasvägen”, eftersom det bästa glaset tillverkades i Levanten och betraktades som mycket exotiskt i Kina.
TANKEN ATT ROM och Kina hade kontakt med varandra har lockat moderna arkeologer att hitta belägg för handel vid varje ny upptäckt, inte minst i Centralasiens väldiga områden mellan de två rikena. Med en sliten fras tolkas fynden som att ”världsbilden vidgades” för greker och romare (men mindre ofta för kineserna). Geografiskt sett var dock Rom och Kina inte bara isolerade från varandra utan även inåtvända: romarriket slöt sig runt Medelhavet och Kinas stora floder rann österut mot Gula havet. Kunskaperna om vad som fanns bortom horisonten i öst respektive väst var mycket dimmiga. Romarna var inte ens säkra på om siden växte på träd, var ett slags mineral eller kom från något okänt djur. Den eftertraktade textilen gjorde att kineserna kallades för serer eller ”sidenfolket”. Kineserna å sin sida kallade romarriket för Da Qin (”Stora Qin”) och verkar ha
