I slutet av juni 1940 gjordes en märklig upptäckt vid gården Timans i Roma mitt på Gotland. I samband med grävning för en telefonkabel påträffades ett litet bryne av sandsten som på den ena sidan bar runor med ett oväntat meddelande från vikingatiden.
AV: MAGNUS KÄLLSTRÖM
Brynet låg cirka 40 centimeter under marken och enligt uppgift utan samband med någon synlig fornlämning. Några meter därifrån skulle upphittaren ha iakttagit ett par större stenar längre ned i marken tillsammans med benrester som han trodde kunde vara av människa. Brynet har dock knappast tillhört en grav. År 1974 hittades en silverskatt i samma åker och efterundersökningarna 1982 och 1983 visade att det här ligger en boplats från vikingatid och tidig medeltid.
Inskriften på Timansbrynet består inte av mer än sex ord, men är ändå en av de mest fantasieggande som har hittats på Gotland. Man läser här i tre rader:
: ormiga : ulfua-r : krikiaʀ : iaursaliʀ : islat : serklat
Den första raden innehåller är två mansnamn, Ormika och Ulfvatr. De två andra innehåller namnen på fyra geografiska platser: Grekland, Jerusalem, Island och Särkland.
Det är lätt att förstå att sakkunskapen till en början var lite avvaktande inför denna inskrift som förutom namnen på de fyra länderna också innehöll personnamnet Ormika som tidigare bara var känt från Gutasagan. Professor Otto von Friesen i Uppsala som hade fått sig brynet tillsänt för att göra en närmare bedömning skriver till Mårten Stenberger den 6 juli 1940:
Timans-stenen kom hit på förmiddagen, och jag har studerat den med största intresse. Dess märkliga likhet med miniatyravbildningar i terracotta eller bränd lera av bekanta danska runstenar som funnos i handeln för 30–40 år sedan slog mig till en början. Men en närmare eftersyn gav snart vid handen att här svårligen kunde vara fråga om ett försök att göra en ”runsten”. […] Varken run- eller språkformer tyder på att här skulle föreligga en ristning från senare tider. Tvärtom pekar ett par smådrag på att ristningen har en mycket respektabel ålder.
RISTNINGEN BEDÖMDES ALLTSÅ som äkta och denna slutsats står sig än i dag. De platser som nämns på brynet är alla belägna långt från Gotland och i utkanterna av den vikingatida världen. Samtidigt handlar det – med undantag för Island – om namn som vi inte sällan möter på de vikingatida runstenarna.
Allra vanligast är böjningsformer av ordet Grikkiaʀ, som egentligen är en f
