DIKTVERKET BEOWULF HAR i Sverige rönt en med tiden allt mindre uppmärksamhet bland litteraturhistoriker, medan dess status i den engelskspråkiga världen ökat, både akademiskt och populärkulturellt. Anledningen är att verket är skrivet på fornengelska – och därför anses ha skapats i England. Språkhistorisk expertis har fastställt verkets skriftliga tillkomst till mitten av 700-talet. Dock är de flesta överens om att verket utspelar sig i Skandinavien på 500-talet, men i och med att författaren ansetts vara engelsk har verket underkänts som källmaterial om 500-talets Sverige.
FÖR ETT PAR år sedan ifrågasattes dock den gängse bilden av kvädets tillkomst i boken Beowulfkvädet – den nordiska bakgrunden, av den pensionerade arkeologiprofessorn Bo Gräslund. På ett övertygande sätt argumenterades där för att kvädet tillkom där det mestadels utspelar sig, det vill säga i Sverige. Gräslunds rön innebar således att den svenska litteraturhistorien plötsligt förlänades ett högkvalitativt medeltida verk – i klass med det bästa ur den nordeuropeiska, muntligt traderade litteraturen från folkvandringstiden. Om Gräslunds hypotes är riktig kan verket därtill – trots dess uppenbart påhittade och sagoliknande karaktär – läsas som rymmande information om 500-talets Sverige. För den som känner sig tilltalad av dessa möjligheter finns nu dessutom kvädet att tillgå i en ny, modern textnära översättning, signerad samme Gräslund.
MEN FÖRST NÅGOT om Gräslunds rön, vilka alltså bygger på att kvädet tolkats med arkeologens glasögon. Det som då noterats är att föremål och sedvänjor som omnämns i kvädet överensstämmer med arkeologiska fynd i Norden och Sverige från det 500-tal då berättelsen utspelar sig (med avseende på exempelvis de olika kungar som omnämns i kvädet, vilka uppträder i olika tidigmedeltida verk med historiska anspråk).
Bland annat bekräftas de många omnämnandena i kvädet av arm- och halsringar i massivt guld, av fynd i Norden. I England lyser dock vid samma tid denna sorts guldföremål med sin frånvaro. På grund av att guld i slutet av folkvandringstiden i Norden deponerades i jorden kom däremot perioden efter 550 att bli fattig på guld.
PÅ MOTSVARANDE SÄTT finns anledning att undra över varför de ringbrynjor som så ofta omtalas i kvädet skulle ha nämnts av en engelsk fö
