En kung som arkeolog? Och i modern tid? Arkeologi, kulturhistoria och konst fick kung Gustaf VI Adolfs hjärta att klappa lite extra. Hans intresse för utgrävningar, bildkonst och konsthantverk var livslångt. Genom sin position i samhällspyramiden fick han en unik överblick av arkeologisk aktivitet i olika delar av världen. Sverige och det nordiska var en utgångspunkt.
AV: FREDERICK WHITLING
Gustaf VI Adolfs nyckelroll i svenskt forsknings- och kulturliv under sin långa tid som kronprins (1907-1950) är mindre bekant än hans offentliga engagemang som kung (1950–1973). Arbetet skedde bakom kulisserna, i ordförandeskap i ett stort antal institutioner och organisationer, många med arkeologisk inriktning. Han blev en centralpunkt i de nätverk som skapade de ekonomiska, vetenskapliga och diplomatiska förutsättningarna för arkeologiskt fältarbete och samlingar utomlands. Denna förbindelse med kungahuset skapade goda förutsättningar för arkeologi och antikforskning. Under de sista fem åren som kronprins var Gustaf Adolf även preses (ordförande) i Kung. Vitterhetsakademien.
ÄVEN OM GUSTAF Adolf såg sig själv som amatör hade han en bevisligt bred arkeologisk sakkunskap. Den bild av Gustaf Adolf som är mest spridd i arkeologiska sammanhang är nog den av kungen i basker och äppelknyckarbyxor i Italien. Med början 1956 deltog Gustaf Adolf varje höst i det svenska Rominstitutets utgrävningar i Etrurien. Hans första arkeologiska erfarenhet skedde redan 1898 när han fick tillstånd av riksantikvarien Hans Hildebrand att gräva ut gravar i närheten av Tullgarns slott. Detta hade självklart varit en omöjlighet för andra tonåringar. Det kungliga privilegiet gav företräde. I en artikel långt senare medgav ”kungen-arkeologen” att det den gången främst handlade om en jakt på fina fynd: ”Skattsökeriet var tyvärr min första lockelse.”
1958 grävde arkeologen Wilhelm Holmqvist ut brandgravar från 6–900-talen e.Kr. på Tröslafältet nära Tullgarn. Med pressen närvarande visade Gustaf Adolf då Husby gravhög och kommenterade bland annat den rudimentära utrustningen sextio år tidigare: ”Bara hackor och spadar och några stallhinkar för att samla in fynden. Och jag hittade verkligen en gravurna och röd flusspärla. För säkerhets skull tog jag med hem en massa dy också – i hinkarna. Jag var noggrann redan på den tiden, om ni tror det eller inte!”. Kungen gav prov på humor och viss självdistans: ”Och jag hittade ju saker, jag har alltid
