Jakten på kungen paparazzi på 1000-talet

12 min läsning

Gorm den gamle, Harald Blåtand, Sven Tveskägg – alla har de låtit resa runstenar. Andra danska vikingatidskungar som Knut den store och Harald Harfot finns omnämnda på runstenar i Sverige. Men var håller de svenska kungarna hus?

AV: MAGNUS KÄLLSTRÖM

Runstenen vid Hovgården på Adelsö, som Tole Bryte lät resa på uppmaning av kungen.
FOTO: MAGNUS KÄLLSTRÖM, RAÄ

Ivikingatidens slutskede restes flera tusen runstenar i Sverige, men det finns bara en som med säkerhet har tillkommit på uppdrag av en svensk kung. Den finns vid Hovgården på Adelsö i Uppland, mitt emot Björkö och den plats där staden Birka en gång låg. När stenen ristades hade denna stad legat öde sedan hundra år. Kungen i fråga hette Håkon Röde och ska enligt historiska källor ha regerat från mitten av 1070-talet och ett drygt decennium framåt.

Inskriften brukar vanligtvis översättas på följande sätt:

»Tyd du runorna! Rätt lät Tolir, bryte i Roden, rista dem åt konungen. Tolir och Gylla lät rista [dessa runor] båda makarna efter sig till minnesvård ... Håkon bjöd rista.»

Tolir (eller Tole som den nusvenska formen borde lyda) har alltså enligt denna tolkning låtit rista stenen till minne av sig själv och sin hustru på uppmaning av kungen. Vi får också veta att han var bryte, vilket på vikingatiden var en beteckning för den som var arbetsledare för trälarna och själv ofri. Eftersom ordet på Hovgårdsstenen nämns tillsammans med Roden – kustavsnittet i Uppland som under medeltiden skulle utrusta ledungsflottan och stå för kustförsvaret – har man antagit att han har varit förvaltare på kungsgården på Adelsö.

För några år sedan kom ett par nytolkningar av denna inskrift. En gör gällande att stenen inte alls är rest till minne av bryteparet utan tillägnad en namnlös kung och att Håkon är namnet på en jarl. En annan (som har författaren av denna artikel till upphovsman) följer här den traditionella uppfattningen, men ifrågasätter i stället om det verkligen är Roden som nämns på stenen. Ordet rōðr (ristat roþ) skulle nämligen här i stället kunna avse en farled eller en inseglingsränna. Det har nämligen länge varit känt att det stenblock som bär ristningen inte är jordfast, utan att det har flyttats till sin nuvarande plats under vikingatiden och att det kan ha fungerat som ett inseglingsmärke i den hamn som fanns vid kungsgården. Här har vid en ännu okänd tidpunkt också anlagts en lagunhamn och kanske är det för sina insatser för att skapa denna anläggning som bryten Tole hade uppmanats av kungen att låta hugga runor till sitt och hustruns