Barnadödligheten var under större delen av forntiden skyhög. Bortåt hälften av alla barn dog före femton års ålder. Och för dem som överlevde barndomen väntade vanligen en tämligen kort livstid. Den stora dödligheten innebar paradoxalt nog att de forntida samhällena dominerades av barn och unga.
AV: JONATHAN LINDSTRÖM
I fiktiva verk som vänder sig till barn får de forntida barnen ofta uppmärksamhet och blir levandegjorda på mer eller mindre realistiskt sätt. Bertil Almqvists Barna Hedenhös och Martin Widmarks och Mats Vänehems Vikingabarnen Halvdan och Meja kan nämnas som särskilt kända exempel. Däremot får barnen sällan större utrymme i populärvetenskapliga arkeologiska skildringar. Det kan illustreras med en skolaffisch från 1920-talet som pedagogiskt visar livet under den tidiga bondestenåldern för drygt 5000 år sedan. Jag räknar till tio vuxna, ett spädbarn och två barn. Av spädbarnet skymtar bara huvudet i en dörröppning. Barnet ammas av en kvinna, en scen som kan ha betraktas som privat när affischen kom till. Andelen barn är alltså 23 procent, när vi realistiskt kunde förvänta oss det dubbla: hälften barn.
BLODFÖRGIFTNINGEN
Ändå har vi arkeologer genom åren och särskilt på senare tid med naturvetenskapliga metoder fått kraftigt utökade kunskaper om barnens liv och villkor. Redan med traditionella metoder kan vi komma plågsamt nära forntida barnaöden. År 1996 ledde jag en utgrävning på ett vikingatida gravfält i Upplands-Väsby utanför Stockholm. Tillsammans med mig grävde lärare och personal på vikingagården Gunnes gård, där kommunen tar emot och undervisar skolbarn. Vi grävde på en sen del av gravfältet från 1000-talet, då invånarna på den närbelägna gården Smedby hade kristnats. De hade övergivit det hedniska brandgravskicket med rika gravgåvor och begravde sina döda obrända i enkla kistor.
VI FANN DÄR en grav, med ett välbevarat barnskelett. Barnets ålder uppskattas till ungefär 8–9 år, beroende på tändernas utseende. Barnet har tappat mjölktänderna framtill och nya stora tänder har vuxit fram. Att avgöra om barnet var en flicka eller pojke är mycket svårt, eftersom könskarakteristiska drag på skelettet utbildas först under tonåren. Kroppslängden utifrån barnets längd när det låg i graven kan mycket grovt uppskattas till 125 centimeter.
På ett av barnets lårben finns sp
