JULKLAPPSTIPS OCH HELGFÖRSTRÖELSER
LEKSAKSSVÄRD AV TRÄ från ett 1200-talslager på Folkbibliotekstomten i Trondheim.
iuar a suirþ Ívarr á sverð »Ivar äger svärdet» står det på den ena sidan och den som tillverkade det har alltså som god förälder varit noga med märkningen. Kanske fanns det också en pedagogisk poäng med denna inskrift. På den andra sidan finns nämligen runorna fuþor – den fem första runorna i runraden – ifall pilten skulle tröttna på krigslekarna och istället intressera sig för den bokliga banan.
Svar: Ívarr (íss, úrr, ár, reið ).
EN FÖRBRYLLANDE LEKSAK. I februari 1987 mottog Runverket ett brev som innehöll tre färgbilder av ett runristat föremål som skulle ha påträffats i Visby i samband med grävning i en trädgård i närheten av S:t Hans ruin. Man lyckades då varken spåra föremålet eller brevskrivaren, men tolv år senare kom ett skrynkligt kuvert till Gotlands museum som visade sig innehålla det saknade runföremålet inlindat i en blå herrstrumpa. Texten på den ena sidan lyder raþiauþ : kiarþi : mik : fyriR : sui : sin : liknuiar : a : mik, vilket har tolkats som »Rodjaud gjord mig för sin son. Liknvid äger mig». På en av de andra sidorna avbildas ett skepp och intill detta några runor som först lästes birþikiR
och tolkades som »börding», en benämning på ett handelsskepp. När föremålet kom till rätta visade det sig att det snarare står barþakiR och då ska tolkningen kanske vara en annan. Samtidigt verkar ju mamma Rodjaud som gjorde föremålet stava lite illa. Vad Liknvid tyckte om sin nya leksak vet vi givetvis inte.
KLAPPRUNOR. Rökstenen är delvis ristad av inskriften ristat med ett chiffer som bygger på runradens uppdelning i tre avdelningar eller ätter (fuþork hnias tbmlR) och runornas placeringar inom respektive ätt. För att göra det lite svårare ska de tre ätterna dessutom numreras bak