Med tubsockor i sandalerna

4 min läsning

Allt fler arkeologiska belägg visar att romarna hade en helt annan uppfattning om vad som är stilsäkert än vad vi har. De hade strumpor i sandalerna! Till och med tåstrumpor.

TEXT ALLAN KLYNNE

STILMISSEN I ROM

Fot av ryttarstaty med stövel och strumpa funnen i London.

Se på edra skor, andra gör det”, löd en uppmärksammad svensk reklamslogan på 1950-talet. Den som i dag tittar på statyer och reliefer från romartiden saknar ofta den skarpa blick som de statusmedvetna romarna hade. De ursprungligen så färggrant bemålade marmorskulpturerna framstår som bleka och monotona, och den som tittar på fötterna ser mest identiskt snörade sandaler. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Romarnas skodon var rikt varierade och förknippade med olika regler. Exempelvis var det bara senatorerna i samhällets topp som fick ha skor av svart läder. Överklassens patricier visade sin ställning genom att bära röda skor, medan en del prästerskap ägde den exklusiva rätten att bära vita skor eller stövlar. Vanligt folk var hänvisade till naturfärgat läder och kunde straffas om de drog på sig skor av fel sort, ungefär som det i dag inte är tillåtet för vem som helst att spankulera omkring på stan iförd en polisuniform.

DEN VANLIGASTE FOTBEKLÄDNADEN

var sandaler (solae), vilka påminde om nutida flip-flops eller badtofflor med en rem mellan stortån och de övriga tårna, ibland också med en rem runt hälen. Det fanns också heltäckande skor (carbatinae) som gick upp till eller över vristen och påminner om mockasiner eller loafers med enklare snörning. En stadigare variant bestod av utskuret läder i olika invecklade mönster. Vid hårdare väder eller sysselsättningar krävdes kängor eller stövlar (calcei) av olika höjd, som snörades med ordentliga remmar. Mest känd är kanske den öppna varianten som användes för militärkängor (caligae), och tillverkades av mycket kraftigt läder med väldigt mycket remmar (”romerska sandaler” i vardagstal). Priserna varierade kraftigt beroende på typ av sko, vilket framgår av kejsar Diocletianus prisedikt från 301 e.Kr. (se Populär Arkeologi nr 4, 2020).

ATT IDENTIFIERA RESTER av tvåtusen år gamla skor i det arkeologiska materialet är inte alltid lätt. Bäst förutsättningar finns i nuvarande England, Frankrike och Tyskland där organiskt material har bevarats i fuktiga fyndlager. Eftersom ovanläder och snörning ofta multnat bort är det sulorna som kan ge bäst information. Att romarna tillverkade vänster- och högerskor står fullkomligt klart. Framför allt kan stiften eller ”dubbarna” av järn som de var försedda med ge arkeologerna up