I vikingens mage

7 min läsning

Vikingar som strosar under blommande körsbärsträd, påtar med sina medicinalväxter och äter vegetariska grytor kryddade med oregano – ja, det är väl så långt ifrån bilden av köttfrossande nordbor som man kan komma. Men det är faktiskt så det ser ut när man gräver ner sig i matkulturen.

AV: KRISTINA EKERO ERIKSSON

Mat på vikingatiden

I Rigs saga kan man läsa vad som äts i olika samhällsklasser. Trälarna fick äta degigt bröd där skalen från sädeskornen fanns kvar och äta spadet från kokt kalv. Hos jarlen däremot festades det på fläsk, stekt fågel, vitt bröd och vin. Teckning av W.G. Collingwood. FOTO: WIKIMEDIA COMMONS

Visst fanns det kor, svin, får och getter på de vikingatida gårdarna, men analyser av matfetter på keramikskärvor har avslöjat att det var vegetabilier som dominerade. Men källmaterialet är magert och att veta exakt vad som odlats och i vilken utsträckning är svårt att säga.

– I medeltida städer finns välbevarade kulturväxter, men när det gäller förhistoriska lämningar har nedbrytningen oftast gått för långt. Sädeskorn och fröer kan bevaras när de blivit brända, eller i jord som är fuktig till exempel i djupa diken. Man kan också göra fynd i brunnar som blivit igenfyllda med odlingsjord när de övergivits, berättar arkeobotanikern Jens Heimdahl vid Statens historiska museer, som är medförfattare till boken ”Svensk trädgårdshistoria”.

Olika sorters rovor och kål var mycket vanliga under vikingatiden, men även ärtor, bondbönor, morot, palsternacka, kirskål och lungrot hamnade i grytorna. Lök har påträffats i Sandby borg på Öland och purjolök i York, men det är en växt som är mycket svår att spåra.

– De hade tillgång till vildlök och möjligen odlades vitlök och potatislök, säger Jens Heimdahl.

Precis som idag var det viktigt att få maten välsmakande.

– Svartsenap var en vanlig krydda vilket gäller långt fram i tiden. Ännu på 1600-talet fanns utländska resenärer som klagade: ”ständigt denna senap”.

MEN SENAP VAR inte den enda smakförstärkaren. Ett relativt nyupptäckt fenomen är vikingatida trädgårdstäppor där man kunde odla exempelvis dill, persilja, oregano, koriander, kummin, mejram, kungsmynta och sommarkyndel. Dessa kryddodlingar låg i direkt anslutning till husen.

– På en boplats från 800-talet i Valla nära Linköping påträffades ett stängselomgärdat parti där man odlat. Här kunde man se hur jorden förbättrats med köksavfall, det rör sig om spisaska som innehöll brända säd, djurben och fiskben Ett annat exempel är Herresta i Södermanla