Billy är vår nyhetsredaktör. Du når honom på: BILLY.EKBLOM@FOUNDRYCO.COM
Krönika
Det känns som rena rama 1984, för att använda en sliten men ack så relevant referens till framtidsdystopin. EU:s planerade massövervakning skulle i praktiken innebära att allt du publicerar i olika meddelandetjänster kan skannas – tack vare bakdörrar som EU vill tvinga plattformsägarna att bygga in. Därpå ska spårningsordrar utfärdas.
Syftet, att motverka spridningen av sexuella övergrepp mot barn på nätet, är det förstås ingen som kritiserar. Risken för ändamålsglidning är dock så stor att man baxnar. När vi öppnar dörren för övervakningsmekanismer, även med de bästa avsikter, måste vi vara medvetna om att dessa verktyg kan komma att användas på sätt som vi ursprungligen inte hade tänkt oss.
Debatt och kritik har inte saknats. Faktum är att det är svårt att finna förespråkare för Chat Control 2.0-förslaget utanför den beslutsfattande politiska bubblan.
I slutet av september var det tänkt att riksdagens EU-nämnd skulle fatta beslut om Sveriges hållning i frågan, inför EU-ministerrådets sammanträde. Men kvällen innan mötet strök EU:s ordförandeland Spanien punkten från dagordningen – och en officiell svensk ståndpunkt uteblev. Läckta dokument antyder dock en mestadels positiv hållning till förslaget.
Beslutet betyder inte att Chat Control 2.0 strukits från EU:s agenda. Det kan bero på att medlemsländerna har svårt att enas – länder som Tyskland och Österrike har öst kritik över förslaget. Vissa har inte tagit ställning ännu, men luftar också synpunkter
