Text & foto: Christopher Hansby Reis
- TOREKOVS GOLFKLUBB -
H.C. Andersens saga från 1840-talet om den fula ankungen som växer upp och blir en vacker svan har genom tiderna fått agera allegori för många förvandlingsprocesser. Kanske en något trött liknelse men i sin enkelhet beskriver den Torekovs resa helt perfekt.
Från det att några eldsjälar tryckte ner några ansjovisburkar i marken kan klubben nu nära hundra år senare, efter flytt av banan, tuffa krigsår, rykte om sig att vara en halvdan nybörjarbana i skuggan av den finare banan i Båstad och otaliga förvandlingar, stoltsera med en otroligt vacker spelplats och omgivning.
Sedan slutet av 1800-talet har Torekov varit en plats för sommarturism. I början var det konstnärerna som lockades till det speciella ljuset kring havet och det skapades med tiden en hel konstnärskoloni som spenderade årets varmaste månader längs ortens steniga stränder. Kungligheter och dåtidens kändisar, främst från Stockholmsområdet, började få upp ögonen för platsen och det var det enkla livet i fiskebyn som lockade. I kontrast till Båstad och Mölle där festlivet frodades bjöd Torekov på lugn och ro och en chans att slippa det ständiga behovet att upprätthålla en bild av glamour. Man klev upp tidigt, tog på sig badrocken och begav sig ner till bryggan för ett morgondopp, en tradition som lever kvar än idag, och om personen bredvid dig råkade vara industrimagnat eller fiskare spelade ingen roll.
En av alla sommargäster var Sune ”bandydoktorn” Almkvist. Sune var landslagsspelare i bandy och håller fortfarande med elva guldmedaljer rekordet för flest SM-guld i bandy. Utöver det var han läkare och spelade även landslagskamper i fotboll och deltog bland annat i Sveriges OS-lag i London 1908. Sune var även inbiten golfare och gick inte sällan runt med boll och klubba på heden söder om orten på sommaren och kryssade sig fram mellan komockor och stenar. I sommarsolen började därför en önskan om en golfbana ta form och tillsammans med familjerna Bohmansson, Brändström, Gemmel, Hultman, Lichtenstein, Lovén och Odelberg lyckades man 1925 få till en bana på nio hål. Torekows golfklubb, som banan först döptes till, var ett faktum. Sune och Gösta Bohmansson stakade ut banan och gruppens fruar sydde flaggor som vajade i vinden bredvid hålen som bestod av tomma ansjovisburkar. Greenerna klipptes med kökssax och hindren bestod mestadels av obefintliga fairways med stenar och en ofantlig mängd spillning från hästar och kor. Primitivt är väl ordet som bäst beskriver scenen. Dock verk
