Det våras för våren

2 min läsning

Josefin Udén

Förtrollat. Givetvis överträffar verkligheten bilden, men ni ser ju.
FOTO Sotarn

INTE EN SEKUND FÖR TIDIG i år. Februari och mars var ju jättefina och sådär. (Skoja, knappt uthärdliga faktiskt.) Du, däremot, kommer som bekant med löften om allt möjligt. Du är inte minst min mans favorit – vilket underlättar min tillvaro jättemycket. Han är glad mest jämt med dig, april. I samband med prunkande maj däremot blir han nedstämd. Allt går för fort. Han vill ha det ljust, men kalt på träd och buskar. Lite som att föredra torsdag framför fredag, I guess. Relaterbart, i och för sig: allt framför och livets förgänglighet på samma gång. Surt och sött.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Så jag tänkte passa på att hylla dig lite, allra käraste april.

Du gör storstilad entré med att man helt skamlöst får lura i nära och kära allt möjligt. Kalla mig barnslig, men ett bra lur kan lyfta min tillvaro i flera dygn.

Vidare så behöver vi väl inte tjata om ljuset, men det HAR något. Och solen, när den orkar knuffa undan kyla och grådask. Då vi masspsykotiskt tappar all sans och vett och frivilligt fyller upp Sveriges alla uteserveringar och nedfrusna dricker välkylt rosé i isande vind. Njuter av det dessutom.

Påsken inträffade ju lite olyckligt i slutet av mars i år, men annandag påsk – den knep april. Och påsken är ju den bästa högtiden. Möjligen att jag kan ha kallat andra högtider för det, men då ljög jag. Påsken är bäst. Kravfri, krispig och liksom ... snäll? Och äggen! Kokta, stekta, rörda, råa, pocherade eller fyllda med godis – jag älskar dem alla.

FÖR MÅNGA, DESSVÄRRE INTE mig själv än, är även vårsådd en stor grej nu. Har jag förstått allt rätt så kan det vara kul. Vilket är lite småstört, men resultatet av det är ju såklart roligt. Möjligen är det mitt tålamod som är problemet. Jag vill gärna ha utdelning på saker jag gör ganska omedelbart för att motiveras. Trädgårdar generellt däremot, är ju trivsamt. Hade jag bott i hus hade jag med stor sannolikhet varit mer av en vårsåddsperson. Ett av mina starkaste trädgårdsrelaterade minnen är när jag var själv i Portland för några år sedan. Jag hade hört gott om deras japanska trädgård och tog mig dit. Min puls sjönk bara av att

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar