Det som inte dödar härdar

KANSKE HAR DET ATT göra med hur vi lever och våra omgivningar med det frusna vattnet, isen, snön och frosten, att den svenska glaskonsten hör till den främsta i världen. Men det är ett konsthantverk som kring millennieskiftet hamnade på kollisionskurs med vinstdrivande börsbolag. Konstnärerna fick konkurrens av billigare maskin- och handtillverkat konstglas från utlandet och glasbruken lades ner, ett efter ett. När våra största glasbruk Orrefors och Kosta Boda med sina 300-åriga traditioner av svenskt konsthantverk blev uppköpta av New Wave Group 2005 flyttades produktionen utomlands och många hantverkare och formgivare förlorade sina jobb. Finanskraschen 2008 hjälpte knappast situationen. Glasriket såg ut att vara i spillror. Men det är som bekant alltid mörkast före gryningen. För samtidigt examinerades nya hungriga glasformgivare som blev tvungna att hitta nya vägar för att kunna arbeta med och försörja sig på glaset, vilket banade väg för en större mångfald och en ny skaparglädje. Glasbruken som varumärken tonades ner och gav plats för de nya formgivarna. I dag är glaskonst hetare än någonsin och det gedigna kunskapsarvet ser ut att vara räddat, tack vare en mängd nyfikna, hängivna och hårt arbetande formgivare.

Rasmus Nossbring

Rasmus Nossbring påbörjade sin glaskarriär redan som 15-åring och har sedan dess arbetat på Reijmyre glasbruk, studerat vid Konstfack och ett flertal internationella glasskolor. I dag driver han tillsammans med Simon Klenell studiohyttan Sthlm Glas som har blivit en viktig hubb för samtida glaskonstnärer.

Sara Lundkvist

Magi, spiritualitet och science fiction präglar ofta Sara Lundkvists arbete. Tillsammans med Ammy Olofsson, Erika Kristofersson Bredberg, Nina Westman och Matilda Kästel har hon grundat det kvinnoseparatistiska glaskollektivet Boom! som är en plattform för kvinnliga glasblåsare.

Ammy Olofsson