Ytfiske efter predatorer

KÄNSLAN NÄR TALLSTAMMARNA på Hökensås svischar förbi är välbekant. Exakt vad den egentligen innebär är desto mer svår att sätta fingret på, om det är förväntan, frihet eller något annat. I färg skulle

VECKAN FÖRE MIDSOMMAR. Ett hav av blommande lupiner i bjärta kulörer trängs längs den dammiga grusvägen vi färdas på. Rallarrosorna lyser försynt i rosa och violettrött i sina små isolerade öar och är

BAKDELEN SOVER. DET sticker. Krampen övergår till bortdomnande. Jag närmast svävar utan kontakt med marken. Länge har jag suttit som ett ljus på stenen vid sjöns utlopp. Blixtstilla, med huvan åtsnörp

HARREN ÄR EN mycket vacker fisk som tillhör laxsläktet, även om det kanske inte ser ut så vid en första anblick. Tittar du strax framför stjärtfenan, så lägger du märke till den lilla fettfenan som al

– DÄR SATT DEN! Nummer 200! Dan hivar återigen upp en fin abborre i båten. Det är näst intill overkligt vilken hög nappfrekvens vi har just nu. Han flinar samtidigt som fisken krokas av och kastas til

LJUDET ÄR VIKTIGT i alla marina miljöer. Fiskar och däggdjur använder ljud för att lokalisera byten, upptäcka faror eller ”se” när det inte finns någon sikt att tala om. Vi har alla hört talas om en s