”här brändes häxor på bål både levande och döda”

1600-talets heta Södermalm

År 1675 blir den 11-årige Johan Johansson Grijs från Gävle föräldralös. Hans mamma hade blivit anklagad för trolldom, blodskam och dubbelt hor. För detta blev hon bränd på bål.

Johan skickas till släktingar i Stockholm som ska ta hand om honom. Antagligen traumatiserad av sin mors öde, börjar Johan berätta historier om häxor och hur de tog med barn till Blåkulla för att festa med djävulen. Kanske gjorde han detta för att på något sätt bearbeta sina upplevelser.

Två anklagade systrar

De som ofta kom och lyssnade på Johans historier var tre pigor på Södermalm – Lisbeta Carlsdotter, Agnis Eskilsdotter och Annika Hindrichsdotter, alla mellan 18 och 20 år. Dessa spred vidare historierna och det började cirkulera rykten om ett flertal kvinnor och deras häxkonster.

Häxprocesserna hade startat redan under 1400-talet runt om i Europa, och höll på till mitten av 1700-talet. Under denna period avrättades cirka 30 000 personer, både häxor och trollkarlar.

Ofta talas det om att det var kvinnor som var läkekunniga och arbetade med örter som blev anklagade. Det kunde det vara, men i många fall var det en ren slump vilka som blev utpekade. På Södermalm var det vitt skilda kvinnor som drabbades. Det kunde vara den man hade något otalt med, eller som man var avundsjuk på. I Det stora oväsendet på Södermalm, det kallades så, blev systrarna Sippel de första som fick häxanklagelserna riktade mot sig.

Britta Sippel kallades hånfullt för Näslöskan då hennes man hade mist sin näsa på grund av syfilis. Kanske gjordes hon till åtlöje på grund av detta, och blev en måltavla för illvilliga rykten. Britta hade tidigare blivit anklagad för trolldom. Bland annat trodde människor att hon hade ”förgjort” ett fartyg och att det var hon som gjorde att dess skeppare kastades av sin häst tre gånger. Dessutom blev hon anklagad för att stjäla kläder frå