Jennie Liw ler varmt när hon pratar om döden. För det som skrämmer många, är hennes vardag. Två världar som samarbetar på bästa sätt. Varje dag möter Jennie sorgen efter en bortgången vän eller släkting i sin yrkesroll som begravningsrådgivare, men även som andlig vägledare, medium och healer.
TEXT: MADELEINE WALLES FOTO: FONUS, PRIVATA BILDER,
Liw och död – ett gott samarbete på begravningsbyrån
Jennie Liws vänliga ansikte ler mot oss besökare redan från skyltfönstret utanför Fonus. Fotot på Jennie visar att hon är en av de personer som finns här för att hjälpa när livet drabbas av sorg. Och efter fyra år i begravningsbranschen vet hon vikten av att avdramatisera mötet med kunden, redan de första sekunderna. Att göra det varmt och hjärtligt. För hit vill man ju helst slippa att gå.
Begravningsbyrån kan lätt väcka obehag och rädsla, därför är väggarna målade i jordnära färger som tillsammans med alla levande ljus och gröna växter skapar ett skönt lugn. Fast kanske viktigast av allt är Jennies ord till kunderna: ”Nu är ni här och nu tar vi över. Vi ska leda er genom detta”. För det är precis vad det handlar om. Jennie och kollegerna finns här för att hjälpa och stötta, och göra ett svårt ögonblick till något fint och minnesvärt.
De andra har gått före
Trygghet genomsyrar Jennies roll som kundrådgivare och borgerlig officiant och hon ser det som ett hedersuppdrag att få hjälpa till att planera en kyrklig eller borglig begravning utifrån familjers eller den avlidnes personliga önskemål. Att själv hålla i en borglig ceremoni och skapa värme och hopp i sitt griftetal, ser hon som ett stort förtroende.
För en dag tar livet slut, och då börjar något nytt. Så tänker i alla fall Jennie.
– Ingen vet vad som händer efter döden, den är ett mysterium för oss och alla tror vi på olika saker. Ingen har patent på sanningen. Kanske ska vi ses igen i landet bortom stjärnorna och bergen, i Nangijala, sagornas och lägereldarnas plats där det är äventyr från morgon till sena kvällen.
Hon ler sitt varma leende.
– Jag tänker att de andra bara har gått före och det brukar jag ta upp i mina griftetal. Jag tror att det hjälper att tänka så, det finns en läkning i att känna att vi kanske får ses igen.
Synen på livet efter döden finns naturligt hos henne, för parallellt med begravningar har hon en annan värld. Under helgerna arbetar hon i en gulmålad liten stuga hem
