Py Bäckman kallar sig sökare och hon vet vad hon tror på. Det som bygger upp. Den goda kraften. Kanske är detta styrkan i hennes fantastiska låttexter. Att förmedla hopp och tro mitt i livets förgänglighet. Efter åren som rockdrottning har hon skapat några av våra vackraste och mest älskade sånger, ofta önskade på begravningar. Hon målar med orden, och numera även med färg.
TEXT: MADELEINE WALLES FOTO: DAVID CARLSON, LENA NILSSON, MADELEINE WALLES
Själen finns i allt Py Bäckman skriver
Det finns människor som har förmågan att använda ord så magiskt vackert att de talar direkt till våra hjärtan. Och för evigt stannar kvar. Ord som förenar oss i både sorg och glädje.
År 1987 skrev Py Bäckman text och musik till Stad i ljus. En låt som gav Tommy Körberg segern i Melodifestivalen året efter, då han och Py fick åka till Dublin och tävla i Eurovision Song Contest.
Därifrån har Stad i ljus flugit på helt egna vingar rakt in i den svenska psalmboken. Det är den mest önskade låten på våra begravningar.
Samtidigt har den blivit en kampsång vid stora sportevenemang, då svenska landslag försvarar de blågula färgerna. Tänk 20 000 människor i publiken som i sin glädje sjunger Stad i ljus från läktarna! Och inte nog med det. I Studentsverige avslutas festkvällarna numera med allsång – med just den här låten.
Stad i ljus är unik. Världens enda melodifestivallåt som blivit psalm. Nr 830 i den svenska psalmboken.
Låt oss landa i orden: Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum. Där allting är oändligt, och alla gränser har för evigt suddats ut …
Debuterade som treåring
Det är vackert och trösterikt. Vad texten sedan betyder för var och en av oss skiftar säkert. Någon ser kanske den glittrande storstaden som aldrig sover. Medan andra ser landet bortom regnbågen, där kärleken är stor och evig och själarna samlas efter sin jordevandring.
Py Bäckman nickar och ler när låtens olika tolkningar kommer på tal. Men vad tänkte hon själv när hon skrev den?
– Det var en önskan om att vi alla har någon där, i denna stad av ljus, oavsett om det är människor eller djur som dör, säger Py.
– En önskan om att vi ska mötas igen, senare. Det är klart att man önskar det! Och även om det är en naiv önskan, så tror ja
