”mitt livsuppdrag är att lyfta etiska frågor kring andlighet”

10 min läsning

För precis ett år sedan blev Nathalie Magnusson, socionom och ceremonihållare, inbjuden till att sitta i panelen på Harmonimässan i Stockholm som representant för den unga generationen ljusarbetare. Hon imponerade med sin ödmjukhet och kloka funderingar kring hållbarhetstänk även i den andliga världen. Ingen hade väl kunnat ana att hon i tonåren varit en härdad tuffing som levt ett destruktivt liv i utkanten av ett kriminellt mc-gäng! Idag har Nathalie hittat tillbaka till barndomens andlighet, inspirerad av den samiska shamanismen.

TEXT & FOTO: HELENA BERGGREN

Nathalie har hittat hem som VÖLVA

Nathalie hoppar upp på en trädstam och förvandlas till den lilla flickan som lekte i farmors skog .

Nathalie är lätt att känna igen där hon står och väntar vid skogsbrynet, iklädd långa svepande kläder och med en stav i handen. Vi har bestämt oss för att göra intervjun i skogen – efter en långdragen förkylning har Nathalie längtat efter att få komma ut och jorda sig – och under promenaden kommer vi att få se en ekorre, en mossbevuxen illgrön sten, en speciell trädrot där Nathalie sätter upp ett tillfälligt altare och slutligen en äkta runsten.

– Jag växte jag upp i Sápmi, berättar Nathalie, men vår familj är inte samer.

Nathalie är noga med att hedra vårt svenska ursprungsfolk och berättar att Sápmi, Sameland, sträcker sig en bra bit söder om Östersund där hon växte upp. Tidiga barndomen var rörig.

– Min mamma hade det tufft själv och kunde inte helt och hållet närvara i mitt liv förrän jag var i treårsåldern.

Och det satte sina spår, jag utvecklade helt klart ett anknytningstrauma under den här tiden. Men jag är så glad över att farmor och farfar fanns där!

Sökte kontakt med naturen

Nästan på halvtid vistades Nathalie på deras gård i den lilla byn Tulleråsen utanför Östersund. Där kände hon sig trygg och höll ofta till i skogen, pratade med träden, gick på upptäcktsfärd och redan som liten såg hon andar och väsen. Djur kändes lättare att kommunicera med och var en stor glädjekälla: hon lärde sig rida på grannens hästar och älskade att vara med katterna.

Och så fanns där farmor som var reikihealer och mycket andligt intresserad. Hon stöttade och förstod Nathalies mediala sidor och tog henne med på spännande kurser redan när Nathalie var i 14-årsåldern. Det var en shamanskt färgad andlighet hon fick ta del av, där samiska uråldri

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar