Här berättar två kvinnor om sina erfarenheter av att leva med småfolk i sin vardag. Lina som fick bjuda vättarna på sitt allra finaste vin när hon ville visa sin tacksamhet, och Maria som inviger ”sin” egen vätte i alla planer för gården. Det är bäst, annars försvinner det saker!
TEXT:TIA JUMBE FOTO: EWA WENNBERG, HELENA BÖLING
Någon månad efter att Lina Lanestrands familj hade flyttat in på sin gård i Västsverige, började medlemmar i familjen vakna klockan fyra på morgonen utan att förstå varför. Varje natt var det någon som vaknade just klockan fyra.
– Vi trodde först att vi var stressade efter flytten, säger Lina. Jag var den som sist blev väckt samma tid och då förstod jag att det var något konstigt som pågick. Det händer normalt sett inte att jag vaknar klockan fyra.
Så en morgon efter att ha blivit väckt, la sig Lina på soffan och frågade tyst för sig själv: ”Vad är det som händer?”
– Då hörde jag dem plötsligt. Det blev mycket tjatter och röster med olika tonfall. Det var som att de ställde sig runt mig och babblade samtidigt, allihop. De kan ha varit fem, men det kändes som många fler.
Denna första gång Lina mötte småfolket, kände hon att de ville presentera sig för henne. Lina fortsatte att samtala med småfolket på morgnarna och förstod snart att de var vana att hjälpa människor att ta hand om gården. Med de nya ägarna på plats ville de nu informera om hur skötseln skulle gå till. De verkade inte helt nöjda med familjens insats.
– Jag försökte säga att, jodå vi tar hand om gården! Och vi ska klippa gräset, men vi behöver packa upp våra lådor först. De verkade ändå inte vara nöjda. Tredje morgonen med dessa samtal förstod jag vad de menade. ”Du bara sitter där och vilar”, sa de.
Lina hade börjat jobba igen efter flytten och satt stora delar av dagen inne i huset, vid datorn eller i telefon.
– De var övertygade om att jag vilade. Men när jag förklarade för dem vad jag jobbar med, hur det hänger ihop med djuren och naturen och alltet slutade de att väcka oss.
Skvätte ut vin i gräset
Lina ville tacka med en gåva.
– Jag frågade vad de ville ha och de svarade ”Gröt och det finaste vinet”.
Följande dag var det fullmåne, perfekt dag för en tacksamhetsceremoni med vättarna! Hon hämtade det tio år gamla vinet, det finaste hon hade, och serverade det till vättarna, utomhus.
– Jag öppnade flaskan och skvätte ut lite
