Agneta: ”jag har mött en älva!”

När jag var runt 20 år skulle jag gå till bussen som vanligt en vintermorgon. För att stiga på bussen behövde jag gå en promenad på cirka 200 meter för att sedan passera en väg och vänta vid vägkanten

När vintern tar grepp om vardagen och kylan kryper närmare är läsningen en av de enklaste vägarna bort. En bok kräver varken planering eller utrustning, bara en stunds stillhet. I soffan, med en filt

Å sa tittade uppgivet ut över den nära 2 000 kvadratmeter stora tomten. Så här en dryg vecka in på det nya året såg den på sina ställen mest ut som en geggig sörja. Nog hade hon läst att höstlöven gär

Agnes stod vid fönstret och såg ut. Nu hade det snöat sedan i går kväll och visserligen såg både åkrarna och granskogen ut som ett vackert vykort, men det hon spanade efter var plogbilen. När snön vrä

En iskall vindpust träffade Tina när hon steg ut, och hon drog upp axlarna mot öronen och skyndade på sin sextonårige son, som fortfarande höll på att snöra sina kängor i hallen: – Ludvig, kom nu, tåg

Om inte årets första snö hade fallit under natten, hade Mona inte upptäckt skoavtrycken under köksfönstret. Nu fanns de där, stora märken efter stadiga manskängor. Hon kunde inte slita tankarna från d