Psykedeliska substanser och psykedelikaassisterad terapi är i ropet. Men utvecklingen väcker både hopp och oro hos forskarna.
av Jennie Aquilonius ⁄ illustration Peter Gehrman
HON BEFINNER SIG i ett mörker. 55-åriga amerikanska Pamela går i terapi, mediterar, löptränar – ingen av hennes vanliga strategier fungerar. Ofta sveper alkoholen in henne i en skön dimma.
– Jag kände mig avstängd och isolerad. Jag har brottats med depression hela livet och åt tidigare antidepressiv medicin, säger Pamela.
Hon behövde göra något drastiskt – och anmälde sig till en klinisk studie om psilocybin, det aktiva ämnet i så kallade magiska svampar, mot svår depression och alkoholberoende vid Center for Psychedelic and Consciousness Research, CPCR, vid Johns Hopkins University i Baltimore.
I mitten av april 2022 kom Pamela till CPCR och fick sin första dos, ovetande om det var psilocybin eller placebo. Hon la sig på soffan, tog på sig ögonbindeln och hörlurarna med klassisk musik. I rummet fanns forskaren Ceyda Sayalı och en psykiater.
Först skrattar Pamela i 23 minuter. Sedan börjar geometriska former, ufon och rymdvarelser träda fram inför hennes inre syn. Ibland känns det otäckt och hon tar av sig hörlurar och ögonbindel en stund. Så möter hon sig själv i olika åldrar tidigare i livet. Uppfylls av en överväldigande kärlek och medkänsla.
– Jag insåg att jag kände mig oälskad, det var därför jag drack, men kärleken hade funnits där hela tiden, det var inget jag behövde förtjäna.
TRE MÅNADER SENARE ligger Pamela på soffan igen med dos två i kroppen. Hon ser ett stort svart kraftfält och inser att det är allt mänskligt lidande.
– Min depression och sorg var en del av en större kollektiv mänsklig erfarenhet. Jag var inte ensam.
Vid ett annat tillfälle befinner hon sig i ett turkiskt hamam, där finns ett bad med kallt, lugnt vatten. Det är hennes trauman och de är stilla.
– Jag kände att depressionen och alkoholen var där, det var saker som jag hade varit med om, men de hade inte längre makt över mig.
Efter båda sessionerna träffade Pamela psykiatern ett par gånger för att prata om sina upplevelser och hur de relaterade till hennes liv. Hon har inte känt av sin depression sedan den första psilocybindosen för snart 1,5 år sedan. Ibland kommer suget efter att dricka, men hon har insett att alkoholen bara är en distraktion och att hon behöver finnas där för sig själv
