När tvånget tar över vardagen kallas det obsessive compulsive disorder, OCD. Men vad innebär tvångssyndrom egentligen?
av Sofia Asplund ⁄ foto Oskar Omne
Det börjar bli bråttom att hinna med bussen till jobbet men du står fastklistrad framför spisen med ögonen på vredet. Den står på 0. Den står på 0. Den står på 0. Du vänder dig om, men obehaget skjuter i höjden. Tänk om den ändå är på? Hjärtat slår snabbare, det känns som att allt försvinner förutom det där spisvredet och risken att du skulle få alla lägenheter i huset att brinna ner. Det går inte att tänka klart. Du ser att den står på 0. Du har redan stått här 20 minuter, och ångesten bara ökar och ökar. Du har missat bussen till jobbet, du kommer komma sent i dag igen. Hjärtat dunkar, du svettas och andningen är häftig. Varför kan du inte bara gå?
TVÅNGSSYNDROM, ELLER Obsessive Compulsive Disorder, OCD, finns hos två procent av befolkningen i Sverige. Det betyder att runt 210 000 personer i landet lider av tvångstankar och tvångshandlingar som hindrar deras vardag.
OCD består av två delar: tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångstankar är tankar som automatiskt dyker upp i hjärnan och väcker obehag. Tvångshandlingar är det man medvetet gör för att minska obehaget och upplevelsen av att katastrofen är nära. Tvångstankar brukar handla om vissa teman, men man kan få tvångstankar om nästan vad som helst. De vanligaste rädslorna är att man ska råka skada andra eller råka orsaka en olycka, rädsla för smuts och smitta eller påträngande våldsamma eller sexuella tankar. Men ibland handlar det mer om en upplevelse av att det känns ”fel”.
TVÅNGSHANDLINGARNA, eller ritualerna, är det man gör för att få obehaget att lätta. De kan vara både så kallade yttre och inre beteenden – yttre beteenden är sådant som andra kan se, som att rycka i handtaget för att kolla att dörren är låst. Inre beteenden är sådant som man gör ”i huvudet”, exempelvis att frammana en minnesbild av att man hörde låset klicka. Tvångssyndrom kan också innebära att man fastnar i undvikandebeteenden. Det kan vara så omständligt att duscha för att man måste göra det på ett visst sätt, att man helt enkelt undviker att duscha i stället. Man kanske undviker att åka tåg, buss eller bil på grund av rädsla för att skada någon, eller att man helt undviker att lämna hemmet.
Jag har som psykolog arbetat mycket med patienter med tvångssyndrom och kan konstatera att många missuppfattningar cirkulerar om vad det innebär att ha OCD. I media och i vardagliga diskussioner finns exempelvis bil
