Att ”lära sig” rädsla av någon annan eller att blir riktigt skrämd – det är de vanligaste orsakerna till fobier.
av Mats Almegård ⁄ foto Viktor Gårdsäter
"Och sprutan var så groteskt stor att den nästan blev overklig, jag kunde tänka på den som filmrekvisita snarare än ett verkligt hot. Och nu för tiden kan jag kontrollera mig så pass bra att jag visste att jag inte skulle ta en spruta på riktigt."
NÄR JAG VAR liten tog mina föräldrar med min bror och mig ut på båtsemester på Östersjön i veckor. Varje gång vi la till vid en ny ö var jag ivrig att gå upptäcktsfärd och under första varvet runt ön propsade min mamma alltid på att jag skulle ha gummistövlar på mig. Dessutom skulle jag stampa hårt i marken och sjunga ”Vi gå över daggstänkta berg – fallera”. Detta för att de huggormar som eventuellt befann sig på ön skulle ringla bort så långt som möjligt. Helst skulle de bli så skrämda att de simmade över till nästa ö.
– Hur är det med din ormrädsla i dag: går du ut i skogen, eller går i land på en ö? Eller undviker du det, trots att du skulle vilja? frågar legitimerade psykologen Kerstin Hellström mig när vi talar i telefon.
Jag berättar för Kerstin Hellström att jag går i skogen utan gummistövlar, att jag är barfota på klipphällarna i skärgården och att jag visserligen skulle ljuga om jag sa att jag tyckte om ormar – men jätterädd är jag inte.
– Om du inte blir hindrad i ditt liv av din rädsla, då är det ingen fobi. För att kalla en rädsla för fobi krävs det att personen blir handikappad av det. Rädslan är oproportionerligt stark och går inte att resonera bort, säger Kerstin Hellström.
HON OM NÅGON borde veta. Kerstin Hellström behandlar många patienter som har en fobi. År 1996 disputerade hon med avhandlingen Brief Cognitive Behavioral Treatment In Specific Phobias och senare har hon tillsammans med Åsa Hanell skrivit böckerna Fobier och Rädd, räddare, ångest (där även Lisa Liberman medverkade).
– Då kan vi nog konstatera att du klarade dig, trots att du hade alla möjligheter att utveckla en fobi eftersom ett av sätten vi gör det på är när våra föräldrar eller andra personer lär oss vad som är extra farligt. Det brukar vi kalla modellinlärning. Men vi har också lättare för att utveckla fobier av biologiska orsaker som för exempelvis ormar, spindlar, höjder, mörker. Det är rädslor vi har behövt se upp med för att överleva genom årtusenden. Samtidigt har vi inte lika lätt att
