David Lagercrantz har efter en livskris återfått lusten att skriva och är aktuell med ny deckare.
av Mats Almegård ⁄ foto Martin Stenmark
VAD VILL DU prata om?
Jag tänkte vi skulle prata lite om dina depressioner och psykiska mående.
– Så trevligt.
Men också om dina böcker.
– Ja, så fint, vi kan prata om vad du vill.
I EN SAMTID där det fortfarande är ett problem för många män att prata om sitt psykiska mående borde fler män lära sig av David Lagercrantz. I många intervjuer och i Sommar i P1 har han berättat om sin relation till en krävande pappa (författaren och kritikern Olof Lagercrantz), om sina maniska skov, mörka depressioner och rädslor. Att han till och med tycker det är ”trevligt” att prata om sina depressioner med mig, tyder på att han varken har problem att prata om sin psykiska ohälsa, eller att han upplever att det är särskilt jobbigt. Men någon gång under vårt samtal hejdar han sig och undrar om det blir för mycket.
VI SITTER I David Lagercrantz våning på Östermalm i Stockholm. Även om han så här på hemmaplan har låtit kavajen stanna i sin walk-in-closet är han som vanligt välklädd i elegant skjorta och byxor. Håret är vått och det ser ut som han just tränat. Det gör han varje dag – i sitt rymliga hem.
– Nu för tiden är jag så folkskygg, så jag kör kondition på stairmastern och styrketräning med hantlar där inne, säger han och pekar mot ett angränsande rum.
Han börjar prata om sin träning, men hindrar sig och ber om ursäkt för att det kommer att låta som om han är hos terapeuten. Jag säger att han kan se på det så, att terapeuten och Modern Psykologi förstås är intresserade av liknande frågor.
– Jag kan ha en höggradig ångest som ligger och bultar här, säger David Lagercrantz och slår sig hårt över bröstet flera gånger.
– Och då är det så svårt att fokusera. När den slår till hårt, ångesten, då kan jag varken läsa eller skriva. Men om jag då tränar riktigt hårt kan jag faktiskt känna hur den släpper och det är lite berusande. Jag blir hög, utan att göra något destruktivt, som att dricka eller äta tabletter. Det är något euforiskt med träningen som jag inte vill vara utan. Därför ser jag till att träna varje dag.
Jag berättar för David Lagercrantz att forskningen nu visar att yoga är väldigt bra för personer som upplever ångest och att jag testat det själv då jag varit deprimerad.
– Tycker du att det är träning också, är det ansträngande, frågar han mig och ser skeptisk ut.
– Det låter inte bra för min neuros. När andra sagt åt mig att jag ska m
