Behöver vissa yrken samvetsklausuler?
Gör litteraturen dig moralisk?
Blir man en bättre människa av att läsa böcker?
Uppenbarligen kan man lära sig en hel del av att läsa litteratur. Ta bara Umberto Ecos roman Rosens namn som är sprängfylld med filosofi, religionshistoria, semiotik och latinska termer. Men om man blir en bättre människa i moraliskt avseende är svårare att svara på. Filosofer som Iris Murdoch och Martha Nussbaum har försvarat uppfattningen att litterära verk kan bidra till att läsaren skapar sig en bättre moralisk förståelse. Man skulle till exempel kunna tänka sig att läsaren utvecklar en moralisk känslighet av att läsa romaner som Jane Austens Stolthet och fördom. Det har även föreslagits att litterära verk skulle kunna verka uppbyggande genom att skildra moraliska föredömen i form av fiktiva karaktärer.
Några saker är dock värda att påpeka i sammanhanget. För det första: i den utsträckning som man kan finna moraliska sanningar i litteratur, är dessa ofta så pass allmänt hållna att de inte tillför någon moralisk kunskap av betydelse. Vidare förefaller litterära verk inte tillföra moralisk kunskap i någon särskild bemärkelse. Vanlig livserfarenhet, som att resa runt i världen, arbeta på skilda platser och träffa olika människor, torde kunna vara en minst lika god källa till moralisk kunskap.
Slutligen behöver läsandet av böcker inte enbart medföra att man blir en bättre människa. Jag håller det för högst troligt att man även kan bli en sämre människa av att läsa vissa författare, till exempel Markis de Sade. Om inte annat verkar det ju som om litteraturen rentav skulle kunna ha en skadlig effekt på sin omgivning. Det sägs till exempel att John Lennons mördare skulle ha inspirerats av J.D. Salingers Räddaren i nöden.
I slutändan förefaller det alltså tämligen svårt att utkristallisera något entydigt samband mellan litteratur och moral.
Marco Tiozzo är doktorand i filosofi vid Göteborgs universitet.
Yrken med samvetsklausul?
Finns det skäl att införa en samvetsklausul för vissa yrkeskategorier?
Den senaste tidens debatt om denna fråga har främst handlat om ifall vårdanställda ska ha lagstadgad rätt att på moraliska grunder vägra utföra abort. Som jag ser det finns starka skäl emot detta. Syftet med vår abortlagstiftning är att ge kvinnor makt över sina kroppar, kontroll över sitt barnafödande och skydd från de risker som ”hemsnickrade” aborter innebär. Detta förutsätter dock att tillgången till abort är någorlunda snabb och enkel. Införs en samvetsklausul är det inte längre självklart. När anställda vägrar skulle kvinnor få vänta medan ersättare hittas. Kanske skulle de behöva skickas mellan vårdgivare. Säkert skulle de känna sig ifrågasatta. Detta skulle öka risken för senare, mer komplicerade aborter och oönska
